Herr talman! Även om moderata riksdagsmän inte
har beklagat sig över tingens ordning på senare år
kan jag konstatera att vi inte är sämre än att vi kan
ändra oss. Vi blir klokare med tiden.
Det finns ingen anledning att tro annat än att
styrelsen också i dess nya utformning kommer att
fungera till full belåtenhet.
När det gäller fackrepresentanter i styrelser skulle
jag vilja citera Lindbeckrapporten Nya villkor för
ekonomi och politik. Där framhåller man under
rubriken ''Den svenska krisen'' att en tydlig
ansvarsfördelning betyder att samhällets olika
aktörer har klart definierade uppgifter och tydliga
incitament. Ansvar förutsätter ett nära samband
mellan insats och resultat. Den svenska modellens
rollblandningar och otydliga maktfördelning har
tenderat att utsudda ansvaret.
Det är så sant som det är sagt. Fackföreningars
uppgift är och skall vara att tillvarata
medlemmarnas intressen. En styrelseledamot har i
första hand att se till huvudmannens, dvs. bolagets
eller myndighetens, bästa. Dessa två roller är
ibland oförenliga och måste med nödvändighet leda
till att en sådan representant ibland hamnar i
lojalitetskonflikter.