Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
Nu har svaret dröjt mer än två och en halv månad,
men det beror delvis på mig själv.
Jag kan glädjande konstatera att det faktiskt har
kommit förslag om hur man skall ta tag i fusket när
det gäller både bostadsbidragen och bidragsförskotten.
Nästan dagligen kan vi läsa om neddragningar och
behov av besparingar inom vård och omsorg. Ersätt-
ningarna i socialförsäkringarna har sänkts till 75 %
sedan årsskiftet och barnbidraget har minskats. Många
kommuner höjer skatterna och den höjda skatten på
det egna boendet tvingar människor att flytta från hus
och hem. Samtidigt rinner det ut pengar i social- och
arbetslöshetsförsäkringarna, och bland dessa går flera
miljarder till fusk och felaktiga utbetalningar. Detta
faktum sticker hederligt folk i ögonen.
Många barnfamiljer och pensionärer har redan i
dag svårt att klara sig ekonomiskt och än värre lär det
bli. Var tionde svensk lever nästan helt på bidrag.
Vem känner lojalitet att arbeta och betala höga skat-
ter, sänka sin levnadsstandard och inte få vård eller
full ersättning vid sjukdom när det samtidigt försvin-
ner flera miljarder i socialförsäkringarna på grund av
fusk och otympliga system som bidrar till felaktiga
utbetalningar?
Jag anser att det är betydligt klokare att först ta itu
med bidragsfusket och systemfelen innan man börjar
skära hårt i välfärden. Det skapar större förståelse för
dem som drabbas och kommer inte i samma ut-
sträckning urholka viljan att betala skatt.
Vi har i dag ett växande politikerförakt, vilket
egentligen handlar om en misstro att politiker inte kan
förvalta och fördela medborgarnas skattemedel på ett
acceptabelt sätt. Jag känner en stor oro inför detta
växande förakt som på längre sikt faktiskt hotar de-
mokratin. Jag anser därför att det är vår skyldighet
och en självklarhet att ta itu med de problem som
finns inom hela transfereringssektorn. Det måste alltid
löna sig att arbeta och alltid löna sig att vara hederlig.
Under den borgerliga regeringsperioden tog soci-
alförsäkringsutskottet år 1993 ett initiativ till att ut-
bredningen av fusket i våra bidragssystem skulle
kartläggas. Riksrevisionsverket har i flera rapporter,
som nämnts, under det senaste året uppskattat felakti-
ga utbetalningar till ca 5-7 miljarder. Därtill kommer
fusk med bostadsbidragen för ca 1,5 miljarder. Stick-
prov i föräldraförsäkringen, särskild tillfällig föräld-
rapenning, visar tyvärr också att det förekommer
mycket stort fusk. Riksrevisionsverket och Stock-
holmskassans fuskprogram SANNA-projektet kom-
mer med mer fakta senare i vår.
Herr talman! Socialförsäkringssystemen är komp-
licerade och svåra att överblicka. Det gäller såväl för
de försäkrade som för den personal som under lång tid
har arbetat med dessa frågor. Hur skall man rätt kunna
nyttja system som genomgått flera hundra lagändring-
ar under de senaste åren? Hur skall vi som beslutar
om dessa system över huvud taget kunna överblicka
effekten av våra beslut? En konsekvensanalys inför
nya förslag saknas genomgående, kanske just för att
det är omöjligt att göra en analys i ett system som
mest liknar en myrstack.
Med dagens generella välfärdssystem behövs det
en bättre kontroll av hur olika ersättningar och bidrag
utbetalas. Förslag till detta har redan kommit, men det
behöver göras mera.
Kontroll är inte roligt, men system som inte har
någon synlig kontroll missbrukas tyvärr alltför ofta. I
dag är våra deklarationer offentliga handlingar, och
regelbunden kontroll görs för att tillse att vi följer
reglerna. Är det då inte rimligt att den försäkrade som
får ta del av offentliga ersättningar eller bidrag också
tvingas utstå viss kontroll? Självfallet måste i så fall
den försäkrade vid inskrivning i Försäkringskassan
upplysas om vilken typ av kontroll som sker. Men för
att inte på sikt riskera att hamna i ett kontrollsamhälle
är en förenkling av bidragsssytemen en nödvändighet.
Herr talman! Riksrevisionsverket har hittills upp-
skattat felaktiga utbetalningar i bidragssystemen till
5-10 miljarder. Mörkertalet är stort. Kanske rör det
sig om mycket mera.
Jag vill därför upprepa mina frågor till statsrådet,
även om remisstiden nyligen har gått ut:
Vilka ytterligare åtgärder vill statsrådet vidta mot
bidragsfusket?
Vilka sanktioner är statsrådet beredd att överväga
så att Försäkringskassan kan vidta åtgärder mot dem
som missbrukar och på sikt raserar välfärdssystemen?
Vill statsrådet vidta åtgärder för att förenkla soci-
alförsäkringarna ytterligare?