plik
Herr talman! Med den stora ambition som den här
regeringen har förespeglat att den har, nämligen att
man skall försöka få ett samhälle i mer ekologisk
balans, handlar det naturligtvis om vad man kan göra
internationellt, men också i högsta grad om vad man
kan göra nationellt. Framför allt på kemikalieområdet
kan vi se att det vi plockar hit med transporter, t.ex.
de kemikalier vi har i våra varor, är sådant som vi kan
påverka nationellt. Vi behöver inte gå speciellt långt
för att se att det finns länder i vår närhet som inte har
samma mängd kemikalier. Därför tänkte jag höra
efter: Finns det någon ambition från regeringens sida
att ta itu med kemikaliesituationen i samhället, att
föreslå en reducering av kemikalierna?
Jag vill återigen upprepa frågan: Vad har hänt med
de undantag vi har från EU:s bestämmelser? Vi har
t.ex. undantag för klorerade organiska lösningsmedel,
asbest, kvicksilver, arsenik, organiska tennföreningar
och PCP. Har det inte hänt någonting? Det har nu gått
ett och ett halvt år. Innebär det att när tiden har gått,
fyra år, tvingas vi acceptera dessa ämnen? I så fall
står vi inte bara still på ett viktigt miljöområde utan
tar också ett steg bakåt. Är det verkligen så att det
bara är kadmium som man över huvud taget har börjat
diskutera i EU?