Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret.
Det absurda när det gäller sanktionerna mot Irak
är följande:
Utrikesministern säger att det är centralt att hålla i
minnet att sanktionerna mot Irak infördes av FN:s
säkerhetsråd som en följd av Iraks invasion av Ku-
wait. Jag tror inte att utrikesministern behöver på-
minna oss om detta faktum. Men utrikesministern
säger också att det yttersta ansvaret åvilar den irakis-
ka regimen. Detta känner vi också väl till. Men vilka
är det som drabbas av sanktionerna? Är det den ira-
kiska regimen? Nej, det är det inte alls. De som drab-
bas av sanktionerna är den irakiska befolkningen.
Vi vet att Irak inte är någon demokratisk stat. Fol-
ket hade ingen möjlighet att säga sin mening om
angreppet på Kuwait, om uppbyggnaden av massför-
störelsevapen eller om Saddam Husseins politik över
huvud taget. Vi vet att Saddam Hussein förtrycker sitt
folk. De sanktioner som infördes drabbar inte de
skyldiga; de drabbar dem som inte haft någon möjlig-
het att säga något om den politik som förs i Irak. De
drabbar oskyldiga, allra hårdast kvinnor och barn.
Enligt FN har en och en halv miljon människor dött.
En halv miljon barn har dött just till följd av sanktio-
nerna. De skyldiga går fria.
När det gäller USA:s och Storbritanniens bomb-
ningar hänvisar utrikesministern till den version av
förhållandena som USA och Storbritannien,
bombkrigets utövare, redovisar, dvs. att aktionerna
riktas mot militära mål som bedöms hota USA:s och
Storbritanniens patrullering av de s.k. flygförbudszo-
nerna, vilka syftar till att skydda norra Irak, irakiska
Kurdistan.
Det torde vara väl känt att Vänsterpartiet anser att
det är viktigt att skyddet av irakiska Kurdistan upp-
rätthålls. Men det kommer alltfler uppgifter om att
det inte bara är denna specifika typ av militära mål
som bombas. Infrastruktur bombas så att vattenför-
sörjningen i delar av landet förstörs och sjukdomar
sprids. Det vittnar också väldigt många frivilligorga-
nisationer som är i Irak om, t.ex. Caritas och Röda
korset, som själva har blivit drabbade av dessa sjuk-
domar.
Det mest upprörande är att USA och Storbritanni-
en håller sig med sina egna tolkningar av FN:s reso-
lutioner. FN:s resolutioner ska tolkas av FN och inte
av enskilda stormakter. Här har utrikesministern och
jag samma uppfattning. FN har sökt mildra sanktio-
nerna genom det s.k. olja-för-mat-programmet. Detta
fungerar hyggligt i de kurdiska delarna i irakiska
Kurdistan, men sämre i övriga Irak, till stor del bero-
ende på att förnödenheter som levereras dit hamnar
på en svart marknad som till övervägande del behärs-
kas av Saddam Husseins söner. Det är uppenbart att
vi måste konstatera att den sanktionspolitik som förs
mot Irak inte alls uppnått avsett resultat.