Herr talman! Nu fortsätter Jan Bergqvist att tala
om annat. Jag frågade om huruvida de beräkningar
och kalkyler som finns i finansplanen och som i be-
tänkandet ges full uppslutning från socialdemokrater-
na håller. Det gör de inte, och då är det väl lika bra att
få det erkännandet.
Sista dagen för att justera betänkandet skulle vi
invänta statsskuldprognosen från Riksrevisionsverket.
Jag förstår att det var stora förväntningar från den
socialdemokratiska sidan som kom intet, därför att
finansutskottets förre ordförande Arne Gadds glada
trumpetstötar om att vi nu snabbt skulle få ned
statsskulden och budgetunderskottet kom ju på skam.
Det berodde bl.a. på att statsskuldräntorna fortsatte att
stiga.
Vad tror nu Jan Bergqvist att det skulle bli för re-
sultat om man tog med den aktuella nivån för räntor,
och framför allt för de valutaförluster som har gjorts
de senaste dagarna, i statsskuldsberäkningarna? Na-
turligtvis skulle det ge ett helt nytt resultat, och det
måste vi erkänna. Om inte vi själva gör det, kommer
man snabbt ute på marknaden att räkna om de tidigare
värdena.
Nu är ju inte den ekonomi som vi har hamnat i
ödesbestämd och inte heller att det skulle gå på det
här viset i den utkant av Europa som vi ligger i. Det är
inte orättvisa marknadsaktörer som sätter ett felaktigt
betyg på Sverige.
Ta fallet Finland där det går att vinna förtroende,
trots att det landet hade en större uppförsbacke med
hänsyn till att en stor del av dess utrikeshandel föll
bort när Sovjetunionen upplöstes. Marken har faktiskt
stärkts under de senaste dagarna. Räntan är mycket
låg. Tillväxten är mer än dubbelt så hög som i Sveri-
ge.
Man har där en borgerlig regering med en moderat
finansminister som mycket kraftfullt har satt in åtgär-
der för att minska utgifterna och därmed vunnit tro-
värdighet för att man i Finland har bestämt sig för att
genomföra kampen mot inflationen med framgång.
Man har till att börja med en lägre utgiftsandel och en
lägre skattekvot än Sverige, vilket är ett gott utgångs-
läge. Men man har också ett socialdemokratiskt parti,
som trots att det bara är 14 veckor kvar till det finska
valet, är helt inställt på att den förda politiken måste
slutföras.
Kontrasten mot de svenska förhållandena är otro-
lig. Felet är att vi i Sverige har återgått till en vänster-
politik som inte skapar trovärdighet kring vår beslut-
samhet att slutföra saneringen av statsfinanserna. Om
vi gör som man har gjort i Finland, så lägger vi grun-
den för att få ned arbetslösheten.
Vi kan inte börja i den andra änden, för det kom-
mer omedelbart att misstolkas. Lägger man som nu 7
miljarder på ett verkningslöst förslag för att egentli-
gen bekosta en konjunkturuppgång som leder till
nyanställningar, får man ingen som helst trovärdighet
kring detta ute i världen, i synnerhet inte om man inte
på ett klart sätt kan ange hur det hela är tänkt att beta-
las.