Herr talman! Jag och Ylva Johansson är överens om att jobben i Sverige kommer i hög takt, och det är vi båda glada över. Jag tror att både jag och Ylva Johansson har samma människosyn, jag tror inte att det är någon skillnad. Vi vill väl, vi vill att människor ska komma ut i arbete. Sedan är det uppenbarligen olika vägar vi tror på för att nå dit.
Ylva Johansson säger: utbildning, utbildning, utbildning. Det är positivt. Det är mycket av det som regeringen verkligen satsar på för att klara matchningen och skapa en ny lärlingsutbildning. Vi har inrättat yrkeshögskola och yrkesvux för att kunna ge olika kompetenser så att människor kan ta de jobb som är lediga. Det låter som att Ylva Johansson egentligen tycker att det är bra åtgärder.
När det gäller den omdiskuterade fas 3 och även fas 1 och fas 2 känner jag att de insatser som Ylva Johansson pratar om är det som görs i fas 1 och fas 2 - praktik, utbildningsinsatser och så. Men när det har visat sig att det inte har hjälpt vissa personer att få ett jobb har vi fas 3 som Ylva Johansson fördömer mycket skarpt. Samtidigt säger arbetsförmedlare att det inte är en bra idé att avskaffa fas 3 om man inte har ett tydligt alternativ till vad man vill göra i stället. Att återgå till det som var tidigare, som Ylva Johansson har talat om, är inte det som man verkar tro på allra mest bland dem ute i verksamheten. Sju personer av tio går till arbete eller studier från fas 1 och fas 2. Så illa som Ylva Johansson får det att låta är det inte. Vi vill att de ska bli ännu bättre, men jag tycker att det är märkligt med en så skarp kritik när det händer positiva saker.
Min fråga till Ylva Johansson är: Vad svarar du arbetsförmedlare ute i landet som säger att fas 3 finns det skäl att utveckla och förbättra förstås, men det finns inte en möjlighet att i dag bara avskaffa den?