Herr talman! När det gäller detta betänkande, KU17, om lagstiftningsprocessen yrkar jag först av allt bifall till reservation 1.
Heteronormativiteten genomsyrar samhället på alla plan. Ja, så är det. I en demokrati borde det vara en självklarhet att varje människa som lever i denna ska kunna känna dels samhörighet med landets grundlagar, dels acceptans av samhället runt omkring sig för sina individuella preferenser.
Det ställer krav på oss här i denna kammare, som är tillsatt av just den människa som jag nyss talade om, att göra allt som står i vår makt för att tillfredsställa den längtan och det berättigade kravet hos människor att få känna sig just delaktiga.
Men som så många gånger tidigare anser Moderaterna och deras stödpartier att individens rätt att få känna sig hemma i ett kollektiv ska bekämpas när det går. I stället för att stödja alla individer i vårt samhälle väljer man att bibehålla en normativitet som vi alla här i kammaren vet inte är allmängiltig.
Herr talman! Det känns högst besynnerligt att man från utskottets majoritet inte ens kan tänka sig att göra enkla förändringar i lagtexten och byta ut normativa ord som mor och far mot det könsneutrala ordet förälder. Jag förstår inte hur man tänker i detta läge. Jag förstår inte detta på annat sätt än att moderatregeringen med dess stödpartier har fastnat i ett värdekonservativt tänkande. Eller finns det någon annan förklaring?