Herr talman! På flera punkter innebär Centerpar-
tiets och regeringens gemensamma proposition ett
viktigt nytänkande. Genom den helhetssyn på hot och
risker mot vårt samhälle i fred, kris och krig som
kommer till uttryck i propositionen och som utskottet
har ställt sig bakom skapas förutsättningar att nå ett
hållbart, stabilt och uthålligt samhälle. Det vidgade
säkerhetsbegreppet och den ökade betydelse som
totalförsvaret ges när det gäller att förhindra och möta
svåra nationella påfrestningar kräver ett annorlunda
förhållningssätt inom försvarsmakten och det civila
försvaret.
Internationell samverkan måste kombineras med
insatser som gör vårt moderna samhälle mindre sår-
bart. Decentralisering ökar ett samhälles hållbarhet
och motståndskraft. Detta perspektiv bör ges ett större
utrymme när boende, kommunikationer, energiför-
sörjning samt varu- och tjänsteproduktion planeras.
Inom ramen för etapp 2 av försvarsbeslutet bör dessa
frågor belysas ytterligare.
Det har i medierna och tidigare även här i kamma-
ren förts ett resonemang som är en smula egendomligt
om att ett vidgat säkerhetsbegrepp skulle innebära en
lägre prioritering av målet att försvara landet mot
väpnat angrepp. Var och en som läser propositionen
eller utskottets betänkande inser att ett sådant påstå-
ende är grundlöst. Försvaret mot ett väpnat angrepp
mot vårt land är styrande och dimensionerande för
totalförsvaret. I närtid och så länge som nuvarande
säkerhetspolitiska läge består skall grundnivån vara
att det militära försvaret skall kunna hävda vår terri-
toriella integritet, genomföra internationella insatser
och utnyttjas vid svåra nationella påfrestningar samt
givetvis också möta tänkbara angreppshot i nuvarande
omvärldsläge.
För att parera ett försämrat läge skall en anpass-
ning vara förberedd i ytterligare två nivåer. Jag menar
att detta är en beslutsstruktur som väl beskriver den
dynamik och flexibilitet som är nödvändig för för-
svarsplaneringen. Det avgörande därvidlag är att det
politiska systemet och, vill jag tillägga, förstås även
det militära systemet har kunskap och förmåga att
fatta upprustningsbeslut i tillräckligt god tid och i
tillräckligt stor omfattning. Det lär oss erfarenheterna
från 1920- och 1930-talet, som flera talare har berört
här i dag. Därför är ett system med återkommande
säkerhetspolitiska kontrollstationer nödvändigt och
förpliktande för den politiska framförhållningen.
Herr talman! En förutsättning för att uppnå en hel-
hetssyn på hot och risker i fred såväl som i krig är en
intim samverkan mellan det militära och det civila
försvaret och mellan frivilligorganisationerna och
resten av totalförsvaret. Det gör att förändringar i
lednings- och samverkansstrukturerna måste ske med
denna helhetssyn som grund. Utskottets påpekande
om betydelsen av att i detta sammanhang säkerställa
de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet på
lokal och regional nivå är en viktig markering av det
frivilliga engagemangets betydelse.
Jag bedömer att det vidgade säkerhetsbegreppet
kopplat till de säkerhetspolitiskt motiverade minsk-
ningarna av krigsorganisationen ställer frivillig kraft
och folkförankring i en ny och än viktigare dager. Här
återstår förvisso en del att göra. Frivilligrörelsen har
liksom totalförsvaret i övrigt haft svårt att rekrytera
människor med invandrarbakgrund. Jag hoppas därför
att det uppdrag som ÖB nu får för att utveckla bl.a.
hemvärnet särskilt kan stimulera fler invandrare att
söka sig till försvarets frivilligorganisationer. Försva-
ret kan fungera som en mycket viktig faktor för att
integrera de nya svenskarna i samhället.
Centerpartiet föreslog under förra riksmötet att
Sverige bör delta i upprättandet av en särskild FN-
styrka där delar av förbandet har en extra hög bered-
skap. Det är därför glädjande att riksdagen nu fattar
beslut om inrättande av försvarsmaktens internationel-
la styrka.
Sveriges ambitionsnivå bör öka när det gäller
deltagande i internationella missioner under mandat
av FN eller OSSE. Det är viktigt att se internationella
fredsbefrämjande insatser inte bara som nödvändiga
uppoffringar i solidaritetens namn. Precis som det
sägs i propositionen skall man också se det som en
värdefull erfarenhet för svenska befäl och svenska
soldater.
Principiellt mycket betydelsefullt är också den
uppbyggnad av civila internationella styrkor som nu
påbörjas. Erfarenheterna från bl.a. Bosnien lär oss hur
svårt det kan vara att uträtta humanitära insatser i
komplexa miljöer där fredsbefrämjande insatser görs
samtidigt. Den nödvändiga uppgraderingen av det
civila försvaret som utskottet förordar innebär förbätt-
rade möjligheter för Sverige att ställa s.k. multifunk-
tionella styrkor till FN:s förfogande.
Den civila utbildningen av totalförsvarspliktiga
som föreslås starta under senare delen av försvarsbe-
slutsperioden kommer att kunna utgöra en viktig re-
kryteringsgrund för den civila internationella styrkan.
Herr talman! Hela landet skall försvaras. Det in-
nebär att hela landet, alla län, skall ha ett fungerande
territorialförsvar. Det innebär också att våra brigader
skall kunna möta ett angrepp oavsett var den eventuel-
la angriparen sätter in attacken. Devisen att hela lan-
det skall försvaras innebär i sig inget ställningstagan-
de till den geografiska lokaliseringen av fredstida
utbildning. För mig är det dock tämligen självklart att
formuleringen innebär ett krav på att de värnpliktiga
får en allsidig utbildning, inte minst i vintermiljö, som
gör det möjligt för förbanden att verka i olika terräng-
typer och i olika klimat. Detta krav ökar givetvis
också i betydelse när antalet brigader minskar.
Uppfattningen om betydelsen av totalförsvaret har
en bred förankring i hela befolkningen och har natur-
ligtvis också en geografisk dimension. Unga män och
kvinnor från hela landet måste ges samma möjligheter
att få en värnpliktsutbildning.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag också bifall
till utskottet hemställan.