Herr talman! När man diskuterar lösningar på
problem måste man gå tillbaka till uppkomsten av
problemen. Jag hävdar att de problem som finns i
dag huvudsakligen har två orsaker.
Den ena orsaken är att narkotikan har fått sprida
sig i det svenska samhället. Vi vet att väldigt många
av de intagna på våra anstalter i dag är psykiskt
sjuka på grund av narkotikaskador. Där har vi från
regeringens sida, med ett riksdagsbeslut som följd,
fått till stånd en ändring som är av stor långsiktig
betydelse. Genom ändringen i narkotikastrafflagen
har vi markerat att vi kommer att ingripa på ett
tidigt stadium mot narkotikabruk, vilket kommer
att rädda inte bara många människor från att bli
brottsoffer utan också narkomaner från att bli
psykiskt sjuka.
Den andra orsaken till att vi har fler psykiskt sjuka
på våra fängelser i dag än vi hade tidigare är den
lagändring som jag nämnde och som trädde i kraft
den 1 januari 1992. Denna lagändring grundade sig
på ett förslag från den socialdemokratiska
regeringen och antogs hösten 1991. Vi på den
borgerliga sidan stod också bakom den här
ändringen. Mig veterligt var Hans Göran Franck
med om att rösta igenom denna ändring, som
minskade möjligheterna att döma till sluten
psykiatrisk vård på grund av brott.
Vad den socialdemokratiska regeringen inte gjorde
var att förbereda detta genom att i förväg göra en
översyn av fängelsesystemet. Däremot såg jag till
att vi våren 1992, en kort tid efter det att lagen
trädde i kraft, satte i gång en utredning med
speciella direktiv att se över hur vi skall hantera de
psykiskt sjuka på våra fängelser.