Fru talman! Jag kan inte finna några lämpliga ord
för den besvikelse jag känner över regeringens oför-
måga att lämna sin miljöproposition. Om jag använde
de ord jag spontant skulle vilja använda borde tal-
mannen avbryta mig för användande av opassande
uttryck. Och finner jag inga ord borde väl mitt anfö-
rande vara slut här.
Nåväl - bakgrunden är följande:
Under lång tid har vi i arbetet i jordbruksutskottet
avstått från att sakbehandla vissa miljöfrågor med
hänvisning till behandlingen av den aviserade miljö-
politiska propositionen under våren 1998.
Redan i november 1997 tog jag upp frågan om re-
geringens bristande planering av propositionernas
avlämnande med statsminister Göran Persson. Allt
färre av regeringens propositioner avlämnades i den
tid som regeringen själv hade angivit. När vi sedan
fick regeringens propositionslista i januari 1998 an-
gavs att den miljöpolitiska propositionen skulle av-
lämnas så sent att den inte skulle hinna behandlas före
valet. Denna försening har inneburit att riksdagen
under hela denna mandatperiod inte har fått möjlighet
att samlat diskutera och behandla miljöpolitikens mål
och medel.
Denna kritik riktar också jordbruksutskottet mot
regeringen i det i dag aktuella betänkandet. Beslutet
fattade vi den 26 mars. Socialdemokraterna reserve-
rade sig mot detta i reservation nr 1 till betänkandet.
Vi trodde att propositionen skulle lämnas den 20
april så att vi kunde ha en remissdebatt om miljön den
21 april. Sedan annonserades det att den skulle bli
försenad och att remissdebatten skulle äga rum den 28
april. Häromdagen fick vi det korta meddelandet att
remissdebatten är inställd eftersom propositionen inte
kommer. Vi frågar oss naturligtvis om den socialde-
mokratiska regeringen helt saknar miljöpolitik. Hela
denna historia visar på en oacceptabel nonchalans för
riksdagens arbete och skapar en osäkerhet som är
skadlig inte bara för miljön utan även för näringslivet
och därmed riskerar att minska arbetstillfällena i Sve-
rige.
När får vi egentligen en seriös debatt om skyddet
av våra orörda älvar, och när får vi prioritera skyddet
av de gammelskogar som hotas av avverkning? När
får vi en debatt om försurningen? Blir det bara i bud-
getdebatten?
Fru talman! Jag vill så ta upp fem sakfrågor i be-
tänkandet som vi liberaler anser vara viktiga.
För det första gäller det klimatfrågorna, som vi har
beskrivit i vår partimotion om miljön. Om Sverige på
ett trovärdigt sätt skall kunna driva klimatfrågan in-
ternationellt måste vi agera kraftfullt och minska
koldioxidutsläppen. Så är tyvärr inte fallet. En av de
främsta orsakerna till att Sverige inte har kunnat sta-
bilisera utsläppen i enlighet med riksdagens miljömål
är trafiken. Med stor sannolikhet kommer utsläppen
dessutom att öka när kärnkraftverket Barsebäck av-
vecklas.
I arbetet inom EU har regeringen också hamnat på
en konstig linje. Samtidigt som de flesta andra län-
derna inom EU skall sänka sina utsläpp med 10-20 %
skall Sverige i stället få öka sina utsläpp med 5 %.
Det här kan enligt min mening knappast betecknas
som en offensiv miljöpolitik.
Utskottets majoritet anger att riksdagen kommer
att få ta ställning till ett nationellt handlingsprogram i
samband med behandlingen av den miljöpolitiska
propositionen. Detta betyder till hösten eller kanske
inte förrän nästa vår. Nationellt agerar Sverige för
långsamt, för litet och för sent! Detta är inte accepta-
belt, och därför har vi lagt fram reservation nr 10.
Det kommer nu också uppgifter om att nuvarande
koldioxidmål inte kommer att klaras. Det skulle vara
intressant att veta vilken prognos regeringspartiets
företrädare gör om detta. Kommer vi att behöva öka
utsläppen med de 5 % som vi har tillstånd till enligt
EU, eller kommer miljöministerns tidigare löften att
gälla, dvs. att vi inte skall utnyttja detta?
För det andra gäller det buller - återigen en fråga
som regeringen inte driver med tillräcklig kraft. Vi
skall vara medvetna om att bullerproblem effektivast
löses innan de har uppstått. Det är när byggnader
planeras som det är billigast att lösa bullerproblemen.
Det är när man bygger nya transportmedel, dvs. bilar,
tåg och flygplan, som man skall satsa på att dämpa
bullret vid källan.
I betänkandet anger utskottet att man i allt väsent-
ligt delar den syn på bullerfrågornas betydelse som
förs fram i två folkpartimotioner. Men sedan kommer
det: "I avvaktan på riksdagens behandling av den
miljöpolitiska propositionen, där utskottet torde få
möjlighet att göra en mer samlad bedömning av dessa
frågor, bör motionerna i berörda delar lämnas utan
vidare åtgärd." Det blir alltså ingen sakbehandling
denna mandatperiod, utan vi får ge oss till tåls till
efter valet. Regeringen agerar alltså för långsamt, för
litet och för sent.
För det tredje gäller det den viktiga miljöfrågan
om oljeutvinning i Skagerrak och andra problem med
vattnen vid västkusten. Utskottet konstaterar att den
svenska inställningen till oljeborrning i ekologiskt
känsliga områden enligt miljöministern är negativ. De
två folkpartimotionerna kan därför i huvudsak anses
tillgodosedda. Därför har jag valt att inte reservera
mig, men Folkpartiet kommer att följa regeringens
fortsatta agerande i denna fråga.
För det fjärde vill jag ta upp frågan om PVC-plast.
Dagens PVC, dvs. den plast som har skadliga tillsat-
ser, bör avvecklas. Det är vi alla ense om. Utskottet
utgår ifrån att frågan om PVC kommer att hanteras i
den aviserade miljöpolitiska propositionen och av-
styrker därför den moderatmotion som handlar om
PVC. Jag har anslutit mig till reservation nr 25 på
grund av att jag liksom moderaterna är angelägen om
att vi noga skall väga PVC-plastens för- och nackde-
lar mot varandra. PVC har faktiskt många goda egen-
skaper, bl.a. lång livslängd, som gör att det faktiskt
inte kan uteslutas att PVC med ändrade tillsatser kan
passa väl in i det långsiktigt hållbara samhället. I flera
tillämpningar kan PVC vara den mest miljövänliga
lösningen.
För det femte vill jag ta upp frågan om retursys-
tem för aluminiumburkar. I reservation 30 från Väns-
terpartiet och Miljöpartiet sägs det att man bör skapa
ett retursystem för aluminiumburkar utan svenskt
ursprung. Det gläder mig att dessa tankar nu förs
fram. Men det är oklart hur de vill organisera detta.
Jag har i flera debatter under de senaste åren
framhållit att man nu genom vårt medlemskap i EU
fått nya möjligheter att tänka internationellt. Sverige
bör ta initiativ till att diskutera ett pantsystem för
burkar som kan gälla över nationsgränserna. Om jag
köper en burk i Konsum i Dalarna kan jag ju lämna in
den i ICA i Stockholm. Att jag har passerat en läns-
gräns gör ingenting. I framtiden borde det inte vara
svårare för konsumenterna när de passerar en inre
gräns inom EU än det i dag är när man passerar en
länsgräns.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att
regeringens svårigheter att lämna sina propositioner
till riksdagen har vållat stor skada för debatten och
beslutsfattandet i vårt demokratiska samhälle. Jag
hoppas att den regering som sitter efter höstens val
skall fungera bättre.