Fru talman! Jag tackar utrikesministern för debatten, men framför allt tackar jag interpellanterna för att ni har möjliggjort en debatt som visar på den enighet som finns.
Det är viktigt att sända detta budskap till alla de modiga demonstranterna och alla övriga i Iran som kämpar mot en regim som förtrycker fri och rättigheter.
Vi känner vördnad inför er kamp. Vi ser de övergrepp och massakrer som sker just nu men också det tillstånd som har rått sedan revolutionen, det år då jag själv föddes. Det är många årtionden av förtryck, och många liv har begränsats. Vi ser det, och vi står vid er sida. Vi vill att detta ska vara tydligt, och ni ska också kunna säga det när ni sätter tryck på regimen.
Det går inte att kuva människor för evigt, och ansvariga måste ställas till svars. Jag tycker att det är viktigt att påminna fria demokratiska länder i väst om att det finns människor som kämpar för demokratin med livet som insats. Unga människor i Iran visar att de vill se det som vi under årtionden många gånger har tagit för givet. Det är dags att också vi visar mod och står upp för demokrati, frihet och rättsstatens principer.
Vi har en fruktansvärd vecka bakom oss där vi sett auktoritära ledare utmana våra demokratier. Vi får inte blunda och tro att demokratin är för evigt fångad, utan det handlar om att varje dag kämpa för minoriteters rättigheter, för alla människors lika värde och för rättsstatens principer. Det är ett budskap som unga människor i Iran sänder oss i dag och som vi ska ta vara på.
Jag vill också ge ett budskap till regimen i Iran: Ni lever på lånad tid. Ni ska veta att protesterna aldrig kommer att tystna. Den här gången har folken i Iran enats. De är starka. Vi är starka också runt om i världen. Det finns ett slut för er regim, och det ska ni veta nu.
(Applåder)