Herr talman! Jag vill kommentera den första delen
av Ulf Dinkelspiels inlägg nyss. Mycket av det som
han i övrigt sade om behovet av samarbete, samling
osv. är utmärkt.
Jag tror dock att det på en punkt finns ett
grundläggande missförstånd. Ulf Dinkelspiel
menar när det gäller de nationella frågorna -- det
framgår såväl av hans replik till Berit Löfstedt som
av inlägget nyss, att om vi är oense om t.ex.
arbetsrätten är det en sak för sig, som inte har med
EG att göra. Det kan handla om missförstånd. Folk
kan tro att dessa saker har med varandra att göra,
men det har de inte.
Men på just den punkt som har diskuterats här i dag
har dessa saker i högsta grad med varandra att göra,
också reellt. När den inre marknaden förverkligas
välkomnar vi självfallet utländska arbetstagare hit
till Sverige. Det gör också fackföreningsrörelsen --
om det blir på lika villkor, om det blir med svenska
avtal och om det då blir möjligt att hålla svenska
avtal här i landet t.ex.
Det är ju genom en nedrustning av den svenska
arbetsrätten i Sverige som man kan riskera en
urholkning just beträffande möjligheten att
välkomna utländska arbetstagare hit till Sverige på
lika villkor. I stället kan det bli på just ojämlika
villkor, och det kan förorsaka precis den typ av
problem med den inre marknaden som
fackföreningsrörelsen önskar undvika.
Det finns alltså även en reell koppling mellan delar
av arbetsrätten -- det gäller förstås inte hela
arbetsrätten. Vi vet att såväl LO som TCO har fört
fram detta till regeringen. Det gäller alltså vad vi
gör här hemma och vad som sker i EG. Jag tycker
att regeringen borde tänka på detta, och jag hoppas
att regeringen inte går till konfrontation i de
avseendena.