Fru talman! Jag börjar min replik med att yrka bifall till reservation nr 1, för det gjorde jag inte i mitt anförande.
Christine Jönsson tar i sitt anförande upp min fråga om hur det har kunnat ta så lång tid. Jag förstår att det tar lång tid, och min fråga rörde inte det. Jag har under mina år i riksdagen suttit i regeringsmakten och vet att utredning tar tid och att det är viktigt att utreda frågor. Min fråga löd i stället: Hur kunde den borgerliga oppositionen en vecka innan remisstiden gått ut kräva att den socialdemokratiska regeringen skulle lägga fram ett helt färdigt lagförslag? Det var min fråga.
Är det inte lite tandlöst när de borgerliga gång på gång under sin oppositionstid krävde sådana här saker och nu två år senare blir svaret skyldiga? Betänkandet är nämligen från februari 2006, och då skrevs reservationen. Regeringen har, oavsett majoritet, haft möjlighet att bereda arbetet. Jag vet att beredningsarbetet började i februari 2006, även om de borgerliga inte har haft hela den tiden.
Min fråga rörde inte huruvida det är ett komplicerat ärende. Jag tror att vi alla vill åt samma håll. Men hur kunde man kräva att den socialdemokratiska regeringen skulle lägga fram ett helfärdigt förslag en vecka innan remisstiden gick ut medan man nu två år senare inte har kommit någonstans?