Herr talman! Först vill jag till Ian Wachtmeister
säga att det cirkulerar många rykten. Det är klart
att man skall undersöka alla. Jag måste dock, efter
att ha rest runt ganska mycket i det här området,
ärligt erkänna att jag har litet svårt att tro på dem.
Men undersök dem gärna!
Jag träffade amerikaner i Vietnam. De var på något
som man kan kalla botgöringsresa. Det var
amerikaner som skämdes över den amerikanska
politik som fördes gentemot Vietnam. De var mer
eller mindre där för att be om ursäkt. Inte minst var
det många krigsveteraner som hade rest tillbaka till
Vietnam. De ställde sig frågan: Vad kan vi göra för
att man skall komma till rätta med de oerhörda
orättvisor som den amerikanska politiken innebar
för Vietnam?
Det politiska förtryck som fanns, och finns kvar, var
till mycket stora delar ett resultat just av den
amerikanska politiken och den isolering av
Vietnam som den ledde till.
Till sist vill jag till biståndsminister Alf Svensson
säga att jag tycker att detta har varit en bra och
positiv debatt. Jag vill bara en gång till motivera
varför det är så viktigt att vi i Sverige behåller
engagemanget, inte bara i Vietnam utan över
huvud taget när det gäller biståndspolitiken. Det
har att göra med den gamla käpphäst som jag har
talat om flera gånger i talarstolen, nämligen att man
måste skilja mellan kapitalism och
marknadsekonomi.
Som jag sade tillhör jag dem som bejakar
utvecklingen mot marknadsekonomi, även i
Vietnam. Men det är en helt annan sak än att
bejaka alla de kapitalistiska avarter som nu väller
in i form av bl.a. utländska företag som för med sig
prostitution, korruption och spekulanter som inte
är ute efter att åstadkomma produktiva insatser. De
är i stället ute efter att tjäna snabba pengar på olika
spekulativa och kortsiktiga projket.
I Sverige finns, liksom i Vietnam, en
jämlikhetstradition. Därför är det viktigt att vi har
kvar vårt engagemang. Det handlar inte bara om
svenskt bistånd. Det handlar också om att det för
Sverige är av mycket stort värde att ha djupgående
och goda relationer med Vietnam. Jag tror också
att det är den bästa garantin för att processen med
den politiska pluralismen, som förhoppningsvis
litet långsamt är på gång, påskyndas.