Herr talman! När jag lyssnar på Stefan Attefall kan jag inte annat än le. Han är bekymrad över att tre olika partier skulle ha tre olika uppfattningar i en fråga. Vi är tre olika partier, och vi försöker vara det även framöver. Jag kan lugna Stefan Attefall med att om vi kommer i regeringsställning kommer vi att ha en gemensam uppfattning också när det gäller de statliga företagen.
Att Vänsterpartiet tycker att det är viktigt med statliga företag är väl ingen nyhet. Det är viktigt med statligt ägande när det handlar om viktig infrastruktur. När det gäller Vattenfall och LKAB kommer vi aldrig att medverka till en utförsäljning av dem. Men när vi kommer till SAS tycker jag att Stefan Attefall borde ha lyssnat lite noggrannare på vad jag sade.
Det vi önskar, innan vi ger ett bemyndigande om försäljning, är ett bättre underlag som strategiskt visar vilka möjligheter SAS har att klara av en framtida flygmarknad, detta utifrån regionalpolitiska perspektiv, utifrån investeringsbehov, utifrån näringspolitiska perspektiv. Det var vad jag sade i mitt anförande. Det är rimligt att vi, innan vi fattar beslut, har kunskap om vilka möjligheter SAS eventuellt har att överleva och om det är värt det.
Jag har inte sagt någonting om huruvida vi ska ha kvar SAS i statligt ägande i framtiden. Jag vill ha bättre underlag. Jag tycker att riksdagens ledamöter har rätt att få veta vad de fattar beslut om. Det ska inte enbart handla om att ge regeringen i uppdrag att utifrån eget tyckande sälja eller köpa.