Fru talman! Tack, statsrådet för svaret! Som statsrådet gav uttryck för fyller arbetsmarknadspolitiken en viktig roll i arbetet med att skapa tillväxt och välfärd i Sverige, men det krävs också trygghet vid strukturförändringar för de anställda. Det är en förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv och för en fortsatt tillväxt i Sverige, vilket också statsrådet gav uttryck för. Vi är alltså helt överens om målen, men vår verktygslåda behöver ses över, om inte ses över helt så behöver vi nog designa om den lite och följa med i den moderna utvecklingen. Jag tänker då på omställningsavtalet som statsrådet berörde.
När det gäller omställningsavtalen på arbetsmarknaden är det ett bra instrument vi har fått, men det kräver vissa ändringar av nuvarande regelsystem och lagar som vi har. Jag tänker på den kartläggning som man ska börja med. Det är det första man gör när det gäller omställningsavtalet för de företag som kommer in. Men den kartläggningen borde varit gjord i förväg, för så fort ett företag säger upp fem eller fler ska man enligt främjandelagen meddela länsarbetsnämnd, arbetsförmedling eller Ams vilka som kommer att sägas upp, män, kvinnor, ålder, examina, erfarenhet, för att arbetsförmedlingen i ett tidigt läge aktivt och snabbt ska kunna hjälpa den anställda till annat arbete eller åtgärd som leder till annat arbete.
Nu är det tyvärr så, herr statsråd, att främjandelagen inte är någon arbetsmarknadslag i det fallet att parterna kan ställa företaget till svars om man inte har följt varseltiderna. Det är billigare för företag många gånger att inte bry sig om främjandelagen, för ingen av arbetsmarknadens parter, löntagarorganisationerna, kan stämma företaget för något brott. Det är endast Ams som förfogar över den här lagen. Det tycker vi är en brist eftersom Ams inte följer lagstiftningen. Man ställer inte krav på att få uppgifterna innan uppsägningstid får börja gälla. Därför har man redan nu förfuskat främjandelagen. Där skulle jag vilja att man från statsrådets sida ser över den här lagstiftningen.
Det handlar också om att man som uppsagd har rätt att söka arbete under ordinarie betald tid. Men numera, med omställningsavtalen och omställningsprogram, har man inte rätt att delta i omställningsprogram under ordinarie arbetstid annat än att söka arbete. Det menar jag också är en designfråga i lagen om anställningsskydd som man bör se över.
Vi har också en annan sak som inte riktigt harmoniserar. Det är när företag är inne och jobbar för att omställningen till annat arbete ska gå effektivt och uppsägningstiden har löpt ut. Då får man inte fortsätta på det ingångna programmet, för då har man inte rätt till a-kasseersättning. Därför behöver regelsystemet för a-kasseersättning också ses över. Jag undrar om inte statsrådet delar min uppfattning. Om man inte helt behöver se över lagen behöver man nog designa lagstiftningen på några områden.