Fru talman! Jag tackar för svaret. Denna
proposition, Bygder och regioner i utveckling, är
otvivelaktigt ett mycket ovanligt dokument. För
första gången lyfts landsbygdsutvecklingen till de
höjder där den hör hemma. I mycket inser man vid
läsningen att ministern känner verkligheten på
landsbygden, inte minst när det gäller lanthandeln.
Jag har förståelse för att det kan vara svårt med
gränsdragningsproblem också när det gäller den
speciella fråga som jag har tagit upp. Man arbetar
faktiskt på olika konkurrensvillkor i ett
turistområde, där hotell- och
campingverksamheten har fått arbetsgivaravgiften
sänkt med tio procentenheter medan så inte är
fallet beträffande lanthandeln. På lanthandelshåll
är man också tveksam till hur reglerna skall tolkas.
På s. 73 i propositionen finns några meningar som
jag vill citera. Arbetsmarknadsministern skriver att
''de svårigheter som glesbygdsbutikerna har hänger
bl.a. samman med konkurrensen från
stormarknader eller andra butiker med
lågprisprofil i större orter''. Litet längre fram talar
arbetsmarknadsministern om ''de ökade
svårigheter som glesbygdsbutikerna har att klara en
fortsatt verksamhet med rimlig lönsamhet''.
Lanthandeln har mycket små marginaler när det
gäller att klara sin verksamhet. Det är bra att man
studerar distributionsproblemen, men jag undrar:
Tar arbetsmarknadsministern till sig den direkta
fråga som jag har ställt?