Herr talman! Jag blir aningen bekymrad när jag lyssnar på Olle Thorells svar, för han berör inte det som är kärnfrågan här.
I Sverige har vi demokrati och fria val, och sedan har vi olika uppfattningar partierna emellan. Men Socialdemokraterna driver linjen att man inte ska kunna samtala med alla partier i Sveriges riksdag om hur vi ska få bukt med gängbrottsligheten - medan det är väldigt viktigt för Socialdemokraterna att Hamas ska normaliseras och att man ska öppna upp för förhandlingar och inkluderingar med dem.
Europeiska unionen hade en gemensam linje efter det palestinska valet, som Hamas vann. Man sa att man bland annat fryser bistånd och inför restriktioner mot Hamas så länge Hamas inte ställer upp på kraven att erkänna staten Israel, erkänna ingångna avtal och inte ägna sig åt terrorism. Socialdemokraterna bröt mot den linjen genom att aktivt bjuda hit Hamasföreträdare - som då också kunde ta sig vidare till andra länder i EU från Sverige.
Under de senaste mandatperioderna här i Sveriges riksdag har exempelvis Peter Hultqvist, Urban Ahlin när han var vice ordförande i utrikesutskottet och en rad andra ledamöter som fortfarande sitter i denna kammare undertecknat motioner som argumenterar för precis detta. Någonstans blir därför ändå frågan, för att en gång för alla komma till pudelns kärna: Varför är det viktigt att inkludera och kunna förhandla med en person som Ismail Haniya, som i över 40 år har varit ledare för en av världens värsta terroristorganisationer, medan man inte får förhandla över huvud taget med Yasmine Eriksson, som sitter fem meter bort här i salen? Varför?