Herr talman! Jag hann inte hänga med i alla svängar när det gäller remissinstanser och undersökningar som var gjorda och som inte vill någonting när det handlar om att kvotera och så vidare. Egentligen är väl inte föräldraförsäkringen någonting man ska raljera om över huvud taget.
Jag tänker att det lite grann är så här: Som man frågar får man svar. Man kanske frågar ett ungt par som precis ska ha barn: Vill ni själva bestämma om föräldraförsäkringen? Då säger de säkert ja när de är i denna situation. De tänker kanske inte riktigt på hur det ser ut runt omkring en.
Man kan också ställa frågan i relation till någonting annat: Vill du också bli fattigpensionär? Vill du över huvud taget ha en pension? Tycker du att det är rimligt att du kommer att tvingas jobba deltid, antingen för att du har så mycket att göra med barnen att du tvingas av detta skäl eller för att det inte finns en heltid? Får man samma svar då? En förälder kommer att tjäna mindre och bli mer beroende av den föräldern lever tillsammans med, som i gamla dagar - bli mer fjättrad. Lite grann så tänker jag.
Vi jobbar i ett utskott, socialförsäkringsutskottet, där vi har hand om allting från vaggan till graven. Vi ser precis rakt igenom alla våra områden att kvinnor blir mer sjuka. Det finns en arbetsmarknad som är mer typisk för kvinnor där man har kontakter med andra människor. Man orkar inte. Det hela är underdimensionerat, så man klarar inte av det. Man blir mer sjuk, man tjänar sämre, man får jobba mindre tid och man slutar om inte som fattigpensionär - 70 procent av alla fattigpensionärer är kvinnor - så med en lägre pension.
Kanske vi skulle få ett annat svar om vi ropade på ett annat sätt.