Fru talman! Barnkonventionens intentioner ska
förverkligas genom en pågående process. Jag kon-
staterar att viktiga myndigheter inte har strategier för
hur detta ska ske. Jag konstaterar att lagen om motta-
gande av asylsökande inte har någon portalparagraf
om barnens bästa. Jag konstaterar att Rädda Barnen
och Röda korset kritiserar Sverige för att asylsökande
barn inte får de rättigheter som finns i barnkonventio-
nen, t.ex. sjukvård, språk, rehabilitering och utbild-
ning.
Jag konstaterar att väntetiden är förskräckligt lång
för de asylsökande barnen. Jag konstaterar att det inte
finns någon barnbilaga till statsbudgeten. Jag konsta-
terar att det finns en stark kritik mot hur principen om
barnens bästa vägs mot andra principer, t.ex. princi-
pen om reglerad invandring. Jag konstaterar att det
finns en grupp gömda barn som mår förskräckligt
dåligt. Jag konstaterar att man i tio års tid har sagt att
man ska hjälpa gruppen ensamma asylsökande barn.
En lyckad process är en pågående process. Jag
konstaterar att statsrådet i sin förra position hade ett
stort ansvar för att processen inte har förts så som jag
tycker att den skulle ha förts.
Slutligen har vi frågan om de barn som har varit
gömda länge och som mår dåligt. De har inte möjlig-
het att gå i skolan, och de får i princip endast akut
sjukvård. Att dessa barns föräldrar har valt att gå
under jorden och gömma sig själva eller barnen, in-
nebär inte att de barnen genom föräldrarnas agerande
och myndigheternas beslut berövas eller kläs av sina
mänskliga rättigheter enligt barnkonventionen. De har
fortfarande samma rättigheter, även om de är gömda.
Det kommer till en gräns där det inte längre är för-
svarbart att låta barnen klämmas mellan principer och
paragrafer. Det är en gräns där vi som vuxna besluts-
fattare och medmänniskor måste se till skäligheten i
det vi gör och låta medmänsklighet och barnkonven-
tionens anda och mening styra våra beslut.