Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1, som rör alliansmotionen gällande antiziganism, romsk inkludering och ett inrättande av ett romskt förvaltningsområde. Motionen är skriven av Erik Ullenhag med flera. Jag vill också passa på att betona att alla former av diskriminering och förtryck är helt oacceptabla för oss sverigedemokrater.
Det motionen egentligen handlar om är i korthet ett "fortsatt arbete mot antiziganism och för romsk inkludering". Det låter väldigt bra och hedervärt, åtminstone på ytan. Om man skrapar lite grann på ytan kan man dock rätt snart upptäcka de problem som finns. Problemen är att motionen bygger på en politik som egentligen aldrig har fungerat och sannolikt heller aldrig kommer att fungera.
Under ett par årtionden har Sverige förändrats på ett sätt som få tidigare trodde var möjligt. Utanförskap har vuxit fram, och spänningarna i vårt land har ökat. I kortare stunder av vishet har även de övriga sju partierna i den här kammaren kunnat se att den förda politiken har varit ett totalt misslyckande.
I Alliansens valmanifest inför valet 2006 kan man läsa följande: Den svenska integrationspolitiken har misslyckats. Alltför många har alltför svårt att ta sig in i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Svenskundervisningen för nyanlända invandrare uppvisar dåliga resultat, och många deltar inte i utbildningen. Klyftorna vidgas socialt och ekonomiskt.
Detta var ett ögonblick av klarsynthet.
Det här lovade Alliansen att förändra. Om deras åtgärder hade fungerat hade jag kunnat stå i den här talarstolen i dag och säga ungefär så här: Den svenska integrationspolitiken har varit en framgångssaga. Nyanlända och minoriteter tas in i samhället och på arbetsmarknaden. Svenskundervisningen för nyanlända invandrare uppvisar fantastiska resultat, och allt fler deltar i utbildningen. Klyftorna har minskat socialt såväl som ekonomiskt.
Herr talman! Verkligheten är naturligtvis en helt annan. Efter åtta år av alliansstyre kan vi utan att överdriva konstatera att politiken för att inkludera människor i det svenska samhället är ett fortsatt misslyckande.
Vi kan konstatera att utanförskapet växer. Vi kan konstatera att klyftorna ökar, och vi kan konstatera att samhället fortsätter att slitas isär.
Avslutningsvis, herr talman, kan vi konstatera att denna misslyckade blunda-och-hoppas-politik tillåts fortsätta, och kommer så att göra ända till den dagen Sverigedemokraterna får vara med och förändra politiken på riktigt. Som det ser ut just nu kommer den tiden relativt snart. Den tiden är sannolikt snart kommen.