Herr talman! Jan-Olof Franzén har frågat mig om
regeringen är beredd att vidta åtgärder som ger möj-
lighet att utan onödig byråkrati snabbt erhålla F-
skattsedel.
Så sent som den 1 januari i år infördes nya regler i
skattebetalningslagen (1997:483) i syfte att göra det
lättare för den som startar näringsverksamhet att få en
F-skattsedel. Enligt de nya bestämmelserna skall en F-
skattsedel efter ansökan utfärdas för den som uppger
sig bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverk-
samhet, såvida det inte finns skäl att anta att närings-
verksamhet varken bedrivs eller kommer att bedrivas.
Ändringen innebär att det nu är skattemyndigheten
som skall visa att näringsverksamhet inte bedrivs eller
kommer att bedrivas för att kunna vägra att utfärda en
F-skattsedel i stället för som tidigare, då den som
ansökte om F-skattsedel skulle visa att han bedrev
eller kunde antas komma att bedriva näringsverksam-
het för att få en F-skattsedel. Skattemyndigheten skall
alltså inte längre göra någon mer ingående prövning
om F-skattsedel utfärdas eller inte, utan sökandens
uppgift om att han har för avsikt att bedriva närings-
verksamhet skall räcka för att han skall få en F-
skattsedel.
Skälet till att ändringen gjordes var att det kan va-
ra svårt att avgöra om en nystartad verksamhet kan
betraktas som näringsverksamhet eller inte. Det avgö-
rande är hur verksamheten faktiskt har bedrivits. Den
bedömningen kan göras först i efterhand. Det är såle-
des först efter någon tid och ofta inte förrän i sam-
band med taxeringen som det går att konstatera om
verksamheten har bedrivits under sådana former att
den är att hänföra till näringsverksamhet. Det var
alltså på grund av den osäkerhet som kan råda vid
bedömningen av om en verksamhet är näringsverk-
samhet eller inte och i syfte att underlätta för egenfö-
retagare i ett inledande skede som reglerna för att få
F-skattsedel gjordes mer generösa.
Som en grundläggande förutsättning för att en F-
skattsedel skall utfärdas gäller dock fortfarande att det
skall vara fråga om näringsverksamhet. I 21 § kom-
munalskattelagen (1928:370) definieras begreppet
näringsverksamhet som yrkesmässig självständigt
bedriven förvärvsverksamhet.
Ett kvarvarande problem hänger samman med att
det i praxis slagits fast att vissa typer av verksamheter
skall anses vara tjänst och inte näringsverksamhet. Så
är det t.ex. med den yrkeskategori som Jan-Olof Fran-
zén nämner i sin interpellation som exempel där
skattemyndigheten vägrat F-skattsedel, nämligen
musiker. Dessa anses som regel vara arbets- eller
uppdragstagare trots att de kan ha ett stort antal upp-
dragsgivare, kortvariga engagemang och själva håller
med instrument och scenkläder. Många musiker upp-
fyller i princip kraven på näringsverksamhet, men på
grund av en gammal och väl etablerad praxis bedöms
de sällan som näringsidkare.
Det är domstolarnas praxis som har gjort att skat-
temyndigheten regelmässigt hänför visst slag av verk-
samhet till tjänst och inte till näringsverksamhet. I
vissa fall har denna praxis bildats rätt långt tillbaka i
tiden då näringslivet var utformat och fungerade på
annat sätt än i dag. Det finns därför skäl att tro att
gällande praxis i vissa avseenden är föråldrad. Riks-
skatteverket har därför startat ett projekt som syfar till
att kartlägga nuvarande praxis för olika yrkeskatego-
rier och analysera grunderna för denna praxis. Verket
kommer sedan att mot bakgrund av kartläggningen
och analysen föreslå åtgärder för att åstadkomma ett
mer verklighetsanpassat och modernt regelverk. Arbe-
tet skall redovisas senast den 15 april 1998. Jag avser
att så snart som möjligt på grundval av Riksskattever-
kets utredningsarbete lägga fram de nya förslag som
kan komma att behövas för att ytterligare underlätta
utfärdandet av F-skattsedlar.