Fru talman! Jag tror att Anders Sundström har en
genuin oro för statsskuldens utveckling och likaså för
svårigheterna att skapa arbetstillfällen på arbetsmark-
naden. Jag ifrågasätter inte hans ambitioner, och jag
förväntar mig inte heller att han skall ifrågasätta mina
på någon av de här punkterna.
Det finns, som Anders Sundström sade i början av
sitt anförande, en risk för att en växande statsskuld
kan knuffa ut välfärden och därmed på sikt jobben.
Just därför är det så oändligt viktigt att vi tar vara på
de möjligheter som högkonjunkturen nu ger och läg-
ger en stabil grund för fortsatt tillväxt och riktiga jobb
i näringslivet.
Det är bara det att regeringens politik inte ger det
resultatet. Vi har i dag fått höra att OECD:s färska
rapport har publicerats. I eftermiddagsekot sades det
att rapporten ger regeringens politik en svidande kri-
tik. Sverige halkar efter, förtroendet för regeringens
politik brister, konsumtionen kommer att bli lägre än
planerat, etc. Ekots sammanfattning var att OECD ger
Göran Perssons ekonomiska politik bakläxa.
Det är inte av skadeglädje jag säger det här. Jag
säger det därför att jag blir djupt bekymrad. Detta är
vad vi har sagt hela dagen här i kammaren. Regering-
ens politik leder fel. Den löser inte Sveriges problem,
den löser inte de ekonomiska problemen och därför
icke heller problemen på arbetsmarknaden. Det krävs
en helt annan politik.
Arbetsmarknadspolitiken har under de senaste de-
cennierna fått bära en växande börda, orsakad av en i
grunden felaktig inriktning på den ekonomiska politi-
ken. Inflationspolitiken under 80-talet gjorde att pro-
blemen på arbetsmarknaden formligen exploderade.
Tillväxten av nya jobb i svenska företag kom inte i
Sverige utan utomlands, och Sveriges attraktionskraft
på utländska investeringar minskade.
Där har vi grundproblemen. Vi löser inte de pro-
blemen, Anders Sundström, med ökade skatter och
ökad reglering, genom att gå tillbaka till den politik
som har skapat problemen.
Anders Sundström föreslår inga åtgärder mot ar-
betslösheten. Anders Sundström föreslår enbart åtgär-
der som något skall mildra effekterna för de männi-
skor som slås ut. Detta är icke någon aktiv arbets-
marknadspolitik.