Herr talman! Jag har tidigare ibland diskuterat just polisens syn när det gäller invandrare generellt. Jag tänker inte ta den diskussionen i dag utan fokusera på polisens syn när det gäller den muslimska gruppen i Sverige.
Jag reagerade på ett uttalande i en tidning av en polis. Man pratade om ungdomsbrottslighet i förorten. Polisen sade: De här ungdomarna går hem till sina föräldrar. De svär vid Koranen och då tror föräldrarna på dem. Det såg han som ett problem.
Det han indirekt säger med detta uttalande är att de som står för ungdomsbrottsligheten är muslimer. Det är den typen av uttalanden som bidrar till islamofobi i vårt samhälle.
Det här är en förort som jag känner till väldigt väl. Jag känner också till en del av ungdomsbrottsligheten och jag vet att det inte är de muslimska ungdomarna som står för ungdomsbrottsligheten. Det är alltså ett osant uttalande.
Jag har också noggrant läst justitieministerns svar på min fråga. Jag tackar för svaret. Jag kan inte se några åtgärder över huvud taget som specifikt rör motverkande av islamofobi. Stämmer det, eller ska islamofobi indirekt komma in under diskussionen om främlingsfientlighet? I så fall tycker jag att det är väldigt olyckligt. Då ser man inte att islamofobin finns, att den är ett problem och att den måste tydliggöras.
Har man inte specifikt vidtagit några åtgärder för att motverka islamofobi för att se till att polis och polischefer har kunskap om islamofobins grunder och historia och kunskap om hur man känner igen och identifierar islamofobi?