Fru talman! På Monica Greens vägnar vill jag tacka för svaret.
Arbetsmarknadsministern måste vara förtjust i repriser eftersom han valt att lämna ett separat svar på denna interpellation trots att vi för bara några minuter sedan hade en diskussion om just detta ämne med anledning av två andra interpellationer.
Jag ska dock ta upp de tre frågor som Monica Green ställt i sin interpellation. Den första frågan gäller vad ministern kommer att göra för att Lyftet ska fungera som avsett. Frågan ställs mot bakgrund av att ambitionsnivån är att skapa 40 000 platser men att man hittills endast nått upp till ungefär 1 procent av det antalet. Jag är medveten om att det gått kort tid och att det finns en hel del tid kvar, men som den förra diskussionen visade verkar det inte finnas någon särskilt tydlig ambitionsnivå från ministerns sida beträffande vad man ska åstadkomma. Det får bli vad det blir, ett mjukt mål, som sades tidigare. Det verkar inte vara någon stor ambition från ministerns sida när 40 000 kan bli strängt taget vad som helst. Det är ett relativt svävande svar på Monica Greens första fråga, helt enkelt.
På den andra frågan, om ministern kommer att verka för att kommuner och landsting får ersättning för merkostnader, är svaret att de möjligen kan få det om de gör tillräckligt stora insatser. Vad jag kan förstå är inte alla arbetsgivare garanterade ersättning för merkostnader. Det framgår inte av svaret i varje fall. Det är enbart om de gör en stor insats som de kan komma i fråga för en del av de 200 miljoner kronor som är avsatta för det här. Det är oklart om alla kommuner och landsting kan känna sig tillräckligt motiverade för att hjälpa till med platser i Lyftet om de inte ens vet att de får ersättning för sin handledning. Det vore bra med ett klarläggande på den punkten. Kan kommunerna känna att om de nu åstadkommer färre eller fler platser kan de ändå få någon form av ersättning för sina handledarkostnader? Ett klargörande på den punkten vore värdefullt.
Den tredje fråga som Monica Green har ställt är om ministern kommer att verka för att deltagarna i Lyftet ska kunna kombinera praktiken med utbildning. Vad jag kan utläsa av interpellationssvaret är svaret nej på den frågan. Man kan inte få någon form av utbildning, utan ministern hänvisar till att det finns andra former. Därmed tunnar man ytterligare ut innehållet i åtgärden.
Man kan summera detta och säga: Med den arbetslöshet som vi för närvarande har på runt en halv miljon människor är det inte mycket till substans i de åtgärder som regeringen har vidtagit. Man blåser upp siffrorna ganska ordentligt. Jag minns att Sven Otto Littorin under valrörelsen 2006 anklagade den dåvarande regeringen för att det var stora siffror och att man ville få bort arbetslöshetskolumnerna. Jag tror att den regering vi hade då numera överträffas flera gånger om av Sven Otto Littorin själv, som blåser upp siffrorna och framför allt lyckas skapa siffror utan någon form av innehåll.
Om man har en arbetsmarknadsutbildning som till och med är lägre i dag än den var under våra högkonjunkturår är det inte mycket att skryta med. Jag såg till min förskräckelse i kolumnen "Praktik" när det gäller arbetsmarknadsutbildning att den har gått ned drastiskt. Förra året fanns det vid den här tidpunkten en praktikplats. Det är numera noll praktikplatser. Till och med den där enda praktikplatsen som fanns för ett år sedan har arbetsmarknadsministern lyckats få bort. Lyftet kanske inte kommer att ge så mycket bättre resultat om det är samma innehåll i Lyftet som i andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag kan konstatera att det möjligen kan finnas en chans att få handledarkostnader betalade av Arbetsförmedlingen men att det inte är helt säkert att alla får det. Det vore bra om vi kunde få ett klargörande på den punkten, så att kommuner och landsting känner att det är värt att anstränga sig och så att alla verkligen får ersättning för sina handledarkostnader.