Fru talman! I dag ska vi debattera en av politikens svåraste utmaningar, nämligen kampen mot global uppvärmning och jakten på våra utsläpp av växthusgaser. Förutom att det är den svåraste är det också en av våra viktigaste utmaningar. Det är en ödesfråga om vi är framgångsrika i den här politiken.
Moderaternas idé om en lösning är att först och främst uppnå en fossilfri energiförsörjning. Vägen dit ser vi genom att hålla fast vid den koldioxidfria energiproduktion som är vår bas i energisystemet i dag. Våra utsläpp historiskt sett bygger på att vi har en stor del vattenkraft och kärnkraft i vårt energisystem. Vi tror att det under en övergångsperiod kommer att vara basen för vår energiförsörjning.
Parallellt med detta måste vi gå vidare och utveckla nya, ännu mera miljövänliga energiresurser, biologisk energi, vätgas som laddas med solenergi och många andra exempel. Jag tror inte att vi här inne riktigt vet vad morgondagen innebär för möjligheter. Det vet nog bättre forskare och andra vars drivkrafter måste släppas fria i det här arbetet.
Den andra lösningen för oss handlar om ett hållbart transportsystem. Transporterna har haft en oroande utveckling i världen där koldioxidutsläpp och därmed klimatpåverkan i viss mån har ökat. Därför är det viktigt att hitta lösningar på transportproblemet. Vi tror att det framför allt handlar om att koppla detta till handeln med utsläppsrätter och framför allt få tryck på bränslena i det sammanhanget. Inte minst tror jag att flyget är en av de viktigaste frågorna. Man måste hitta internationella lösningar eftersom flyget rör sig över gränserna. Förvisso rör sig alla transporter över gränserna, men flyget är allra tydligast.
Den tredje utmaningen handlar om att bibehålla och utveckla den tätposition som vår industriproduktion har i vårt land när det gäller koldioxideffektivitet. Vi har till exempel när det gäller stålsektorn en av världens mest koldioxideffektiva produktionsformer. Det är något vi ska bygga vidare på och utveckla framöver.
Den fjärde utmaningen handlar om en mer energieffektiv hushållssektor som hittar tätare lösningar men samtidigt inte glömmer bort de allergiproblem som skapades efter oljekrisen för några decennier sedan. Vi måste hitta olika lösningar där våra hus blir mer energieffektiva och där man också använder mer av fossilfri uppvärmning än vad vi gör i dag.
Den femte utmaningen är målet att vi i Sverige ska kunna tjäna pengar på miljötekniken. Det ska ske genom att vi släpper fram den innovationsförmåga och den kraft som finns under ytan i Sverige. Vi är duktiga på innovationer, men vi är extremt dåliga på att kommersialisera dem, att idén går från forskning till företagande. Där är vi inte tillräckligt bra.
Det handlar om en generell företagandepolitik som måste bli mycket bättre. Det handlar om ett innovationsklimat som måste bli bättre där forskningsresurserna ska gå rätt och det måste vara okej att tjäna pengar på sina idéer. Det är en jätteutveckling som är kopplad till miljötekniken, dess möjligheter och visionen om att vi faktiskt i Sverige ska kunna tjäna pengar på miljövänlighet.
Den sjätte lösningen ligger i grunden av det dokument som presenterades för två dagar sedan, nämligen alliansens överenskommelse på energi- och klimatområdet. Det ser vi som en naturlig del av vårt arbete, och vi tycker att det är en god kompromiss för en möjlig borgerlig regering som ska kunna fortsätta detta arbete. Det lägger grunden för den kommande mandatperioden, och utmaningarna därefter när det gäller energiomställningen och så vidare är någonting som en borgerlig regering i så fall får fortsätta att skissa på. Detta dokument är en av de sex grunder som Moderaternas idé bygger på.
Jag kan konstatera att det i det betänkande som vi i dag ska ta ställning till och som delvis bygger på en proposition från regeringen finns en stor samsyn vad gäller målsättningarna. Men det skiljer sig i fråga om medel för att lösa detta.
Samtliga partier utom Miljöpartiet ställer sig bakom målet att reducera våra svenska koldioxidutsläpp med 4 % jämfört med 1990 års utsläpp för perioden 2008-2012.
För två veckor sedan antog vi enhälligt i kammaren ett betänkande om principer för tilldelningen av utsläppsrätter inför handeln under åren 2008-2012.
Det råder stor enighet vad gäller själva fundamentet för klimatpolitiken, och därför kommer jag att fokusera på vad som skiljer oss åt.
Det finns ledamöter och partier i riksdagen som anser att det finns ett självändamål i att utsläppsminskningarna ska vara så dyra som möjligt, som vill att åtgärderna ska vara rent nationella. Jag tror att det är ett allvarligt misstag. Jag tror att vi har väldigt mycket att vinna på att just hitta de allra mest kostnadseffektiva lösningarna, och det kräver ett antal åtgärder som vi borde vara mera öppna för. Det gäller synen på de flexibla mekanismerna, att vi också ska kunna handla med aktörer och länder utanför Kyotoområdet, utanför Europa. Jag tror att det är nyckeln för att få ned kostnaderna.
Själva grundtanken i vår idé är att vi ska genomföra reduktionen av koldioxid- eller växthusgaser där det är som allra billigast och inte där det är som allra dyrast. Det innebär i och för sig också att det givetvis är viktigt för oss att ta hänsyn till våra egna problem, men det är viktigt att försöka vara så kostnadseffektiv som möjligt.
Vi har inte heller tagit del i den tävling som verkar råda om vem som vill sätta de hårdaste målsättningarna för 2020, 2050 och så vidare. Jag skulle vilja säga att parallellt med den ganska etablerade diskussion och syn vi har här inne i kammaren är det svenska klimatarbetet under en ganska hård publik attack ute i samhället.
Det finns en ganska stor oro och frustration över de elpriser som har ökat och som bland annat hänger ihop med en del av våra verktyg, de verktyg som vi alla här inne värnar om, till exempel utsläppsrättshandeln. Det är i storleksordningen en miljon människor som har skrivit under ett bensinskatteuppror. Samtidigt som människor i opinionsundersökningar uttrycker att de är intresserade av klimatarbete och vill ha mindre koldioxidutsläpp vill man parallellt med detta ha sänkta elpriser och sänkta bensinpriser. Det är någonting som vi måste fundera kring.
Därför tycker jag att det är viktigt att vi nu så snart som möjligt ska tillsätta en parlamentarisk utredning, en klimatutredning, som utreder de målsättningar vi ska sätta framöver och framför allt väldigt tydligt skissar upp vilka åtgärder som krävs för att nå dit. Kan man tala om för privatbilisterna att 30 % reduktion till 2020 motsvarar hela privatbilismen blir människor oroade. Jag tror att det är extremt viktigt att vi har en förankringsprocess i det här arbetet.
En annan viktig poäng både för kostnadseffektiviteten och för att nå framgång globalt med detta globala problem är att fler länder borde ansluta sig till de internationella avtalen. Det gäller framför allt USA, som släpper ut allra mest, men också Kina och Indien. Enligt uppgift startar Kina i dag ett och ett halvt kolkraftverk i veckan. Det är en jätteutmaning för det globala klimatarbetet att försöka komma åt det där.
Vi vill också, som sagt var, använda de flexibla mekanismerna och i viss mån använda biståndet mer i miljösammanhang, för att kunna få ett statligt utbyte men också, där jag tycker att vi inte har kommit särskilt långt, när det gäller företags möjligheter till satsningar utanför Kyotoområdet.
Låt mig ta ett intressant exempel, Indien. I Indien har man ett jätteproblem som handlar om att energisystemet inte riktigt fungerar. Man har nästan dagligen elavbrott. Vad gör indiern då? Jo, han eller hon startar sitt dieselkraftverk som man har tillgång till. Tänk om vi till exempel genom miljöbistånd eller flexibla mekanismer skulle kunna hjälpa till att satsa i det indiska energisystemet, så att inte en miljard indier behöver vara beroende av dieselkraft för att värma upp sina hem eller för att laga mat.
Vad vill vi framåt? Vi vill utveckla utsläppshandeln. Vi vill få in fler branscher och fler gaser. Framför allt har vi pekat ut transportsektorn som en väldigt viktig del. Vi vill ha fortsatt CO2-skatt för de delar av näringslivet som inte ingår i handeln med utsläppsrätter. Som jag sade vill vi använda biståndet för att rikta in mer av miljöbistånd. Forskningsresurser ser vi också som en nyckelfråga.
Vi tycker att GMO-tekniken, alltså genmodifierade organismer, skulle kunna vara en del av lösningen. På det universitet som finns i min hemkommun Lomma i Alnarp, Sveriges lantbruksuniversitet, forskar man nu väldigt mycket på att ersätta mineraloljeanvändning med olika oljeväxter, som kräver genmodifiering. Det skulle innebära att man till exempel kan ersätta 8-9 % av den globala användningen av oljor om man byter ut de oljor som finns i industriprocesser, i smörjoljor och så vidare. Det är oerhört intressant, men det har vi nästan inte alls varit inne på.
Vi vill ha ett smartare skattesystem. Vi tycker att det är fel att man får höjda taxeringsvärden, högre fastighetsskatt, när man genomför miljöriktiga investeringar, till exempel byter ut sina fönster eller byter ut sin panna. Man får ROT-avdrag för att man gör detta, men sedan kommer plötsligt Skatteverket och höjer taxeringsvärdet på fastigheten. Det är en orimlighet som vi vill få bort.
Vi vill få till incitament för privatbilister. Köpmönstret är ett problem när det gäller nyköp av bilar. Det är för mycket tjänstebilsnyköp och för lite privatbilsköp.
Sammanfattningsvis: Vi vill ha en ambitiös klimatpolitik men som grundar sig på kostnadseffektiva lösningar. För dyra lösningar späder på människors misstro mot politiken och skadar klimatarbetet på lång sikt. Billiga och effektiva lösningar ger möjligheter att reducera mer koldioxid för samma pengar. Det är Moderaternas målsättning.
Jag vill yrka bifall till reservation 51.
(Applåder)