Fru talman! Att arbetslösheten är kvar på en så
hög nivå att vi kan tala om massarbetslöshet visar att
den ekonomiska politiken inte har lyckats annat än
möjligen delvis.
Arbetslösheten är egentligen ganska absurd. Un-
der senare år har vi fått uppleva en rad skattehöjning-
ar för att finansiera denna arbetslöshet. En stor del av
saneringen av statens budget har bestått i skattehöj-
ningar för att finansiera kostnaderna för den höga
arbetslösheten.
Det är riktigt som Carl Bildt sade i partiledarde-
batten tidigare i dag, nämligen att vi tvingas betala
högre skatter för att betala arbetslösheten. Sedan
tryter förslagen från den kanten. Lars Tobisson föror-
dar att man skall öka löneklyftorna i samhället och ha
fler lågt betalda jobb. Det är klart att det kan skapas
många nya jobb om man sänker lönerna och därmed
också socialbidrag och andra bidrag som bostadsbi-
drag m.m. Det innebär ett orättvist samhälle som
Miljöpartiet aldrig kommer att kunna acceptera.
Facken säger nu högt och tydligt, vilket är bra, att
den arbetsmarknadspolitik som vi i dag upplever är
inriktad på att få bort så många som möjligt från sta-
tistiken över den öppna arbetslösheten. Detta tränger
undan riktiga jobb i både privat och offentlig sektor.
Det är dåligt använda pengar, det är ineffektivt, och
det motverkar sitt syfte.
Det andra valet, att med offentliga medel, skatte-
medel, skapa ett slags B-arbetsmarknad i form av
subventionerade jobb, är ingen hållbar lösning. Det
leder till att man får en stor och tung offentlig sektor
som är konjunkturkänslig, som är mindre flexibel och
som leder till ekonomisk stagnation och på sikt även
ökad arbetslöshet.
Vi från Miljöpartiet menar att det faktiskt finns
andra vägar att gå än dessa två huvudalternativ som
finns i dagens politik i Sverige och i många andra
västländer. Det finns andra vägar som diskuteras
alltmer internationellt i alla fall och som vi försöker få
en diskussion om även i Sverige. Jag har försökt få
Tobisson och Hamilton att diskutera detta i dag, men
det är litet trögt. Det innebär att man skall gå in och
också titta på arbetstidsfaktorerna, möjligheterna till
arbetsdelning kombinerat med lägre sociala avgifter
och lägre skatt på arbete för att fördela det utbud som
arbetslivet totalt kan skapa i samhället.
Det är ju så, som Carl B Hamilton nyss sade, att vi
inte med ekonomisk tillväxt kan skapa så mycket ny
arbetstid totalt i landet att alla får jobb. Detta räcker
inte. Vi måste också tänka litet mera okonventionellt.
Fru talman! Jag har läst en rapport från Svensk
Handel som kom i min brevlåda i går. Just när det
gäller Sverige är detta något som från International
Institute for Management Development, IIMD, disku-
teras som en möjlig väg och som en fullt realistisk väg
om man vill ha ett rättvist samhälle. Det vill vi i Mil-
jöpartiet.
Sedan finns det ju andra inslag i en bra politik för
ökad sysselsättning som jag tycker diskuteras alldeles
för litet främst då av de två stora partierna här. Det
gäller möjligheterna att skapa ett nytt näringsliv, att ta
vara på de framtidsfrågor som faktiskt framöver gene-
rerar nya jobb. Där är miljödimensionen oerhört in-
tressant.
I fråga om häftet från Svensk Handel kan jag ock-
så konstatera att World Economic Forum i Genève
speciellt har tittat på hur miljöregleringar inverkar på
konkurrenskraften i olika länder, bl.a. i Sverige. Det
står så här:
"Utländskt kapital tvekar inte att investera i länder
med tuff miljölagstiftning, noterar man. Faktorer av
större vikt, som attraherar eller avskräcker investe-
ringar, är möjlighet att ta hem vinster, rättssystemet,
tillgång till marknaden, arbetskraftens utbildningsnivå
och produktivitet samt infrastrukturen. Det verkar
snarast som om hårda miljökrav, om de är rimligt
utformade (flexibla, transparenta och varaktiga), po-
sitivt kan påverka ett lands konkurrenskraft. Detta
sker genom ett effektivt utnyttjande av resurserna och
utveckling av teknologin."
Detta borde vara självklart även för dem ute på
högerkanten som finns i denna kammare, så man
borde även på den sidan kunna diskutera en ekologisk
omställning. Sverige släpar faktiskt efter på det områ-
det. Vi hänger inte ens med i tillväxten när det gäller
ekologisk eller miljöinriktad produktion internatio-
nellt. Där släpar vi efter.
Vi kan i det sammanhanget se ett enormt intresse
ute i landet. Svenska kommuner har lämnat in ansök-
ningar när det gäller att investera i miljösatsningar.
Det skulle innebära 60 miljarder i investeringar bara
nästa år. Det är det utrymme som vi ser men vi vet att
det inte finns möjligheter att göra detta på grund av
att pengarna prioriteras fel. Det gäller bl.a. i denna
kammare. Här borde man tänka om. Vi i Miljöpartiet
säger därför: Satsa mera också på miljön, för det ger
jobb!