Fru talman! Tack för svaret, finansministern. Jag
har inget att invända mot de förändringar som gjorts
inom lagstiftningen gällande livförsäkringsområdet.
Det som bekymrar mig är ett par bestämmelser som
helt saknas.
Det har under senare tid förekommit ett antal
uppmärksammade interna affärer inom livförsäkring-
saktiebolag och ömsesidiga livbolag. Dessa affärer
underlättas bl.a. av att styrelserepresentationen både
formellt och mer informellt innehåller representanter
för låt mig slarvigt kalla det ägarbolaget. Exempel:
Skandia AB och Skandia Liv.
Som jag påpekade har styrelseledamöter som sit-
ter i moderbolaget också suttit i livbolaget. Till detta
kommer att vd och andra ledande tjänstemän är repre-
senterade i bägge styrelserna. Med sin kompetens och
auktoritet kan de ganska enkelt styra beslutsfattandet.
Vi kommer således in på mer komplicerade strukturer
än vad som kan behandlas i lagstiftningen. Det finns
alltså både en formell och en informell dimension på
problemet.
Försäkringsrörelsen och det vinstdrivande bolaget
har helt olika ägare med delvis motstående intressen.
Detta innebär att personalunioner och topptjänste-
männens position i styrelsearbetet kan skapa intress-
sejäv och även har gjort det.
Under senare tid har det skett ett antal uppmärk-
sammade koncerninterna affärer där försäkringsta-
garnas intressen kommit i efterhand. Det gäller för-
säljning med betydande förluster av sakförsäkrings-
bolag som sålts inom koncernen till livbolaget eller
överlåtits inom ett ömsesidigt företag på livsidan.
Detta har inneburit att livförsäkringsbolaget har fått
överta stora risker för att moderbolaget i det ena fallet
skulle kunna redovisa ett mer tillfredsställande resul-
tat och i det andra fallet räddas av försäkringsbolagets
riskkapital. Det senare skedde i två steg. Livbolaget
gav lån, och sedan blev lånen kapital.
Jag har relaterat de här fallen så neutralt som
möjligt. Min och finansministerns uppgift är att lösa
en generell uppgift, nämligen att se till att det finns
ett regelsystem som hindrar denna typ av intressejäv,
dvs. det finns krav på jämvikt mellan livbolaget och
livförsäkringsaktiebolaget och mellan de olika delar-
na i ett ömsesidigt försäkringsbolag.
Det finns ett sätt att lösa den här typen av pro-
blem. Det är att koncerninterna affärer inte får tillåtas
när bolagen har skilda ägare. Ett annat, mildare, sätt
är att sådana affärer kan få ske, men först efter utvär-
dering av fristående expertis innan affär kommer till
stånd. Som det är nu kommer Finansinspektionens
och revisorernas granskning för sent.
Vidare kan det finnas förbud mot personalunioner
i två koncernbolag med helt skilda ägare. Det bästa
vore om försäkringsföretagen - där är finansministern
och jag helt överens - har klara regler i bolagsord-
ningen och sköter detta själva på ett snyggt sätt.
Jag hälsar finansministerns uttalande om en över-
syn av de associationsrättsliga reglerna för försäk-
ringsföretag med tillfredsställelse och att detta också
innefattar förslag om att man kan säkra försäkringsta-
garnas ställning i såväl livförsäkringsaktiebolag som i
de ömsesidiga bolagen. Detta behövs, inte minst i ett
klimat där vinst och andra nyckeltal kan vara avgö-
rande för de ledande toppchefernas bonussystem. Den
senare utvecklingen har tyckts mig ökat kreativiteten
vad gäller internaffärer inom försäkringskoncernerna.
Det kanske inte är så bra för försäkringstagarna.