Amsterdamfördraget

Herr talman! Låt mig börja med en reflexion med

anledning av den första debattrundan. Två personer

som har deltagit i debatten hittills har i betydligt hög-

re grad än alla andra, i egen utsago i stort sett ensam-

ma, försvarat demokratin i Sverige. Men samtidigt

bortser de från det faktum att för att man på ett demo-

kratiskt sätt skall kunna föra en diskussion och en

debatt måste man också hantera sanningar ganska

ansvarsfullt. I Bengt Hurtigs och Peter Erikssons

anföranden har vi, precis som Holger Gustafsson

sade, hört flagranta exempel på oerhörda missförstånd

och svartmålningar av det som vi i dag har att behand-

la, som om inte annat kommer sig av okunnighet. Jag

utgår, herr talman, från att det kommer att finnas

utrymme för ytterligare utveckling av detta i en re-

plikrunda efter mitt anförande.

I juni 1997 samlades EU:s stats- och regeringsche-

fer i Amsterdam för att enas om att anta det som

skulle komma att kallas Amsterdamfördraget. Detta

skedde efter en regeringskonferens som hade inletts i

mars året innan vid ett möte i Turin. Syftet med kon-

ferensen var att göra en översyn av fördragen för att

stärka och effektivisera samarbetet och för att förbe-

reda unionen inför en utvidgning med ett antal nya

medlemsstater. För att förbereda konferensen hade en

s.k. reflexionsgrupp bestående av representanter för

ländernas regeringar tillsatts och arbetat fram en rap-

port, som lades till grund för dagordningen. På

grundval av den rapporten kom konferensen att delas

upp i tre huvudsakliga områden, nämligen unionen

och medborgarna, en effektiv och sammanhängande

utrikes- och säkerhetspolitik och institutionella frågor.

Vid sidan härav diskuterades även två andra

punkter, nämligen den s.k. flexibla integrationen och

en förenkling av fördragen. Jag ber, herr talman, att få

återkomma till de konkreta punkterna litet längre fram

i mitt anförande.

Den för knappt ett år sedan avslutade regerings-

konferensen var den första som Sverige har deltagit i.

Det var den första gången vi fick pröva våra möjlighe-

ter att förändra och förbättra det europeiska samarbe-

tets grundläggande fördrag. Resultatet visar väl att

även ett litet och nyblivet medlemsland faktiskt har ett

stort inflytande, tvärtom vad många har velat göra

gällande.

Herr talman! Utskottet har uppfattningen att rege-

ringen var mycket angelägen om att riksdagen skulle

ha ett stort inflytande under förhandlingarna. Som

exempel på detta kan anges att vi, eller snarare ni,

eftersom det var före min tid i denna eminenta för-

samling, i utrikesutskottets betänkande

1995/96:UU13 ställde er bakom de av regeringen

förslagna prioriteringarna inför regeringskonferensen.

De prioriteringarna var sysselsättning, miljö, öppen-

het, jämställdhet och konsumentfrågor.

Utskottet framhåller i dagens betänkande att Sve-

riges tydliga och bestämda hållning på ett avgörande

sätt bidrog till att konferensen fokuserade tydligt på

dessa för medborgarna så centrala frågor. Utöver det

nyss nämnda betänkandet inför regeringskonferensen

har vi under förhandlingarnas gång även diskuterat

och debatterat olika prioriteringar i regeringskonfe-

rensen, dels i kammaren, dels i riksdagens EU-nämnd.

Så vi kan väl, herr talman, anse att riksdagen har haft

stora möjligheter att påverka de svenska positionerna.

Detta var nog också en av anledningarna till att Sveri-

ges röst verkligen hördes - man visste att det inte bara

var regeringens röst utan att en klar majoritet av det

svenska parlamentet stod bakom regeringen. Som

ledamot av Sveriges riksdag tycker jag att det kan

vara viktigt att påpeka det, eftersom de nationella

parlamenten har en central roll och så skall ha även i

framtiden.

Ytterligare ett exempel på debatt och diskussion

inför regeringskonferensen är den parlamentariska EU

96-kommittén. Utskottet vill framhålla att kommittén

har utfört ett värdefullt arbete för att skapa kunskap

kring frågor som skulle komma att behandlas i rege-

ringskonferensen och bidra till den allmänna debatten

i dessa frågor.

I debatten efter det att Amsterdamfördraget under-

tecknats har det ofta framförts krav på att en folkom-

röstning skall hållas om förhandlingsresultatet. Ut-

skottet menar dock att den demokratiska process jag

nyss beskrivit har säkerställt att många människor och

organisationer haft möjlighet att påverka förhand-

lingsresultatet under resans gång. Detta torde kanske

vara än mer betydelsefullt än att i efterhand vid en

folkomröstning bara få säga ja eller nej till ett färdigt

förslag. Detta tillsammans med att Amsterdamfördra-

get inte innebär några i sak omvälvande förändringar

av samarbetets karaktär gör att någon folkomröstning

enligt utskottet inte är påkallad.

Herr talman! Vi skall i dag ratificera - eller på be-

griplig svenska godkänna - Amsterdamfördraget och

ge vårt klartecken till att Sverige formellt ansluts till

detta. Vi kan i den frågan säga ja eller nej. Utrikesut-

skottet föreslår att vi säger ja. Vänsterpartiet och

Miljöpartiet föreslår i reservationer att vi säger nej.

Argumenten ber jag att få återkomma till, men låt oss

konstatera vad som händer om vi säger nej i dag. Om

detta skulle hända fortsätter de nuvarande fördragen

att gälla, dvs. främst EG- och Unionsfördragen. Sam-

arbetet fortsätter således även vid ett ickegodkännan-

de av Amsterdamfördraget men på den rättsliga grund

som de tidigare godkända fördragen utgör. Den ab-

surda situationen uppstår då att de fördrag som både

Vänstern och Miljöpartiet så intensivt arbetade emot

inför folkomröstningen om medlemskap hösten 1994

nu är deras alternativ till den förbättring som Amster-

damfördraget utgör.

Herr talman! Under ärendets gång har utrikesut-

skottet trots vår samlade intelligensreserv känt våra

begränsningar och därför givit ett antal andra utskott

möjlighet att i yttranden delge oss sina uppfattningar i

sakfrågor som rör dessa utskotts ansvarsområden. Det

mest omfattande av dessa områden rör den konstitu-

tionella prövningen av Amsterdamfördraget. På den

punkten ville konstitutionsutskottet att också Lagrådet

gjorde en bedömning, och Lagrådets yttrande finns,

liksom de aktuella utskottens yttranden, fogade till

dagens betänkande.

I Sveriges grundlag, regeringsformens 10 kap. 5 §,

regleras frågan om överlåtande av beslutsmakt till

Europeiska gemenskaperna så länge dessa har ett fri-

och rättighetsskydd motsvarande det som anges i

regeringsformen och i den europeiska konventionen

om skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna. Konstitutionsutskottet har,

liksom Lagrådet, i sitt yttrande konstaterat att det inte

föreligger några konstitutionella hinder mot att Sveri-

ge ansluter sig till Amsterdamfördraget. I de fall be-

slutsbefogenheter överförs från Sveriges riksdag görs

det inom de ramar som finns fastlagda enligt rege-

ringsformen.

Ofta har hörts att vi nu på ett antal punkter över-

lämnar beslutsbefogenheter till Bryssel. Det är i och

för sig riktigt, men man måste också titta på vilka

beslut det är. Två exempel på detta är kampen mot

internationell brottslighet och miljöfrågor. Det är

enligt utskottet det praktiska resultatet för medborgar-

na som bör vägleda i det här sammanhanget.

Herr talman! När vi så kommer in på de sakpoli-

tiska områdena vill jag passa på att lyfta fram de

områden som regeringen, såsom jag nämnde inled-

ningsvis, valde att prioritera. Låt mig börja med sys-

selsättningen. I och med att Amsterdamfördraget

börjar gälla har vi också fördragsfäst kampen mot

arbetslösheten. Den ges nu högsta prioritet och skall

samordnas mellan EU:s medlemsländer. Detta är en i

raden av förbättringar som Vänsterpartiet, som från

tid till annan brukar utge sig för att vara ett parti inom

arbetarrörelsen, nu säger nej till.

Varför säger ni nej till detta? Är det inte bra att

kampen mot arbetslösheten fördragsfästs? I er reser-

vation anger ni att skälet för ert nej är att man inte kan

bedriva kamp mot arbetslösheten utan att hota pris-

stabilitet och budgetdisciplin enligt texterna kring

EMU. Men alla de skrivningarna finns ju kvar sedan

Maastrichtfördraget. Skillnaden är att de nu komplet-

teras med ett starkt kapitel om sysselsättningen. Detta

säger ni nej till, och så står ni kvar med enbart skriv-

ningarna om prisstabilitet och budgetdisciplin. Hur får

ni ihop detta? Känns det inte konstigt att offra kam-

pen mot arbetslösheten till förmån för ett konsekvent

nej-sägande?

Att moderaterna skulle säga nej till detta kapitel är

betydligt mindre överraskande. Däremot är det

stundtals beklämmande att höra moderaternas rädsla

att utmana de stora länderna inom EU. Vi minns hur

ni i förklenande ordalag beskrev vårt initiativ att ska-

pa ett sysselsättningskapitel. Nu har vi ett sådant

kapitel, och det är väl bevis för att även små stater har

inflytande. Tyvärr lärde sig inte moderaterna något av

detta, utan historien upprepade sig i diskussionen

kring EU:s utvidgning. Det vore bra om moderaterna

nu lär sig att inflytande och påverkan handlar om

övertygelse, goda argument och förmåga att samarbe-

ta, inte i första hand om hur många invånare det finns

i länderna.

Den andra frågan jag vill trycka på är frågan om

öppenhet. Här kan jag säga direkt att vi inte nådde

hela vägen fram. Dock gjordes stora framsteg jämfört

med tidigare. Nu är grundregeln att alla dokument i

rådet, kommissionen och parlamentet skall vara of-

fentliga för alla som bor inom EU. Vidare skall rådets

omröstningar redovisas.

Den tredje frågan är jämställdheten, som nu blir

ett uttalat mål inom alla EU-områden. Principen lika

lön för lika arbete slås fast. Man skall bekämpa

könsdiskriminering på arbetsmarknaden, och möjlig-

het till s.k. positiv särbehandling införs.

Den fjärde frågan är miljön. På miljöområdet skall

alltid hänsyn tas till miljön när beslut fattas. Hållbar

utveckling blir ett grundläggande mål. En miljögaranti

finns kvar och utvecklas, vilket innebär att medlems-

länder kan införa strängare miljöregler än de gemen-

samma.

Det femte och kanske allra viktigaste för medbor-

garnas vardag är konsumentpolitiken. Vad gäller

konsumentpolitiken formuleras fördragets kapitel om

konsumentskydd skarpare. EU kommer också att

kunna övervaka medlemsländernas politik på konsu-

mentområdet.

Herr talman! Dessa förändringar säger alltså två

partier nej till. Jag vill därför passa på att fråga dessa

båda partier om de anser att den ordning som i dag

gäller är bättre. Tycker Miljöpartiet att de regler som

finns i Maastrichtfördraget är bättre än dessa? Ert

ställningstagande pekar uppenbarligen mot det. Tyck-

er Vänsterpartiet att kampen mot arbetslösheten finns

starkare i Maastrichtfördraget än i Amsterdamfördra-

get? Det är ju det ni säger. Jag tycker att ni skall an-

vända den möjlighet som era repliker innebär till att

försöka reda ut detta.

Ett annat område där framgångar nåddes var den

gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, dvs.

den andra pelaren. Låt mig bara börja med att slå fast

att den nationella vetorätten blir kvar i alla avgörande

frågor. Det hävdas från tid till annan att så inte skulle

vara fallet. Samarbetet inom andra pelaren förblir

mellanstatligt.

Däremot införs möjlighet att fatta beslut med kva-

lificerad majoritet inom ramen för en redan fastlagd

gemensam strategi. Dock skall den gemensamma

strategin beslutas enhälligt. Vidare införs möjligheten

till konstruktivt avstående. Bakom denna något kryp-

tiska benämning ligger att man kan lägga ned sin röst

och därigenom inte omfattas av beslutet utan att detta

hindrar andra att agera samfällt. Detta är något som

faktiskt gör det lättare att ha en avvikande uppfatt-

ning, då möjlighet ges att avstå utan att man för den

skull blockerar andras fortsättning.

Syftet med att reformera den gemensamma utri-

kes- och säkerhetspolitiken var att göra den effektiva-

re och att ge den ett tydligare ansikte. Redskapen för

detta är dels inrättandet av en utrikes- och säkerhets-

politisk analysenhet, dels att EU i framtiden kan ut-

nyttja VEU för att genomföra aktioner med inriktning

på de s.k. Petersbergsuppgifterna. Detta överens-

stämmer i allt väsentligt med ett svensk-finskt initiativ

under regeringskonferensen.

Herr talman! Låt mig sammanfatta med att Ams-

terdamfördraget inte på något sätt är fulländat i alla

stycken. Vi hade gärna sett mer långtgående föränd-

ringar bl.a. vad gäller öppenheten. Men en sak är klar,

och det är att Amsterdamfördraget innebär avsevärda

förbättringar i förhållande till nu gällande fördrag.

Och frågan vi skall ta ställning till är: Blir det bättre

eller sämre med Amsterdamfördraget? Utskottets

majoritet har funnit att det blir bättre, och därför ber

jag att få yrka bifall till hemställan i betänkandet och

avslag på samtliga reservationer.