Fru talman! Jag ställde min fråga till
utrikesministern redan den 6 oktober. Det är med
hänsyn till den ytterst allvarliga situationen i
Angola anmärkningsvärt att svaret kommer först
nu.
De hittillsvarande FN-sanktionerna beträffande
krigsmateriel och olja liksom insatserna i övrigt är
helt otillräckliga. Den tid som har gått sedan jag
ställde min fråga har ytterligare bekräftat min
uppfattning. Det är därför nödvändigt att
regeringen agerar snabbt för att sanktionerna
utvidgas.
I säkerhetsrådets resolution 864 uttalas att
beredskap skall finnas att genomföra ytterligare
åtgärder enligt FN-stadgan, bl.a. handelsåtgärder
mot UNITA och restriktioner beträffande resor för
UNITA-personal. Dessa åtgärder är nu aktuella då
någon vapenvila, eller det fulla genomförandet av
fredsavtalet från september 1992, inte kunnat
uppnås på grund av UNITA:s saboterande av
fredssträvandena.
Särskilt allvarligt är att UNITA förhindrar de
ytterligt behövliga humanitära transporterna till
stora områden i Angola. Här måste regeringen
snabbt verka för att nya steg tas av FN:s
generalsekreterare för ett effektivt genomförande
av FN:s humanitära katastrofhjälpplan.
Det räcker inte med att Sverige för egen del
förklarar sig ha beredskap till katastrofinsatser. Det
gäller framför allt att agera för att de kan
genomföras. Det finns knappast något land där
situationen är så katastrofal som i Angola.
Jag vill ha statsrådets kommentarer till dessa
synpunkter.