Fru talman! Jag vill säga till Maj-Inger Klingvall
att jag tror att det är mycket farligt att enbart inrikta
sig på långsiktig planering när det gäller förverkli-
gande av FN:s barnkonvention. Jag tror att det är
nödvändigt att se det akuta läget, att se alla barn som i
dag tyvärr inte mår bra. Vi vet att rent fysiskt mår
svenska barn internationellt sett mycket gott och har
gjort det under senare år. Men psykiskt är det inte lika
bra. Vi har sett utredningar om att barn saknar kontakt
med vuxna. Jag tror att man behöver arbeta både
långsiktigt och kortsiktigt, och jag tror egentligen att
Maj-Inger Klingvall också tycker det.
När det gäller problemet med att vi inte är riktigt
överens om hur, vill jag säga att det just handlar om
hur vi ser på familjen. I inledningen av barnkonven-
tionen står det att familjen är den grundläggande
enheten i samhället och den naturliga miljön för alla
dess medlemmar. Den är särskilt viktig för barnens
utveckling och välfärd, och den bör ges nödvändigt
skydd och bistånd så att den till fullo kan ta på sig sitt
ansvar i samhället. Man erkänner att barnet för att
kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling
av sin personlighet bör växa upp i en familjemiljö i en
omgivning av lycka, kärlek och förståelse.
Det är ju just den här grundläggande synen på
familjen som en oerhört viktig del för barns uppväxt
som Maj-Inger Klingvall och jag har diskuterat och
debatterat under ganska många år. Jag tycker att det
måste sägas många gånger att vi ger möjlighet för
familjerna, för föräldrarna, att vara föräldrar och att
utgöra en fantastisk resurs för sina barn när de är små
och även senare när de är stora.
Sedan är det så att i kommunerna vill hela 82 % ha
mer stöd för att kunna förverkliga barnkonvention.
Det är näst intill katastrof, tycker jag. Efter åtta år är
82 % osäkra på hur de skall kunna förverkliga det
som Sveriges riksdag har beslutat. Det är tur att det
inte är så inom alla områden, för då skulle det vara
väldigt svårt att styra landet.
Jag vill fråga Maj-Inger Klingvall: Ger inte de här
82 % en signal, precis som en kollega sade, att göra
ett avstamp? Nu gör vi ett avstamp för att vi skall
kunna förverkliga det här.
Det handlar också om Barnombudsmannen, Lou-
ise Sylwander, som jag tycker är en utomordentligt
duktig kraft. Hon har nu arbetat i några år, sedan 1993
tror jag, och jag vill fråga: Hur många av de förslag
som Louise Sylwander har fört fram har regeringen
beaktat under senare år? Några av dem finns i den
bok som jag här visar upp för kammarens ledamöter.
Louise Sylwander har gett ut en bok för varje år under
åtminstone de senaste tre, fyra åren där hon har sagt
vad hon tycker.
Det finns alltså förslag, och jag vill fråga Maj-
Inger Klingvall: Om vi nu skall få fart på det här
arbetet, är regeringen då beredd att visa att man verk-
ligen vill ta de här förslagen till sitt hjärta? Har man
förtroende för att Louise Sylwander förstår på vilket
sätt barnens bästa kan förverkligas i det svenska sam-
hället?