Herr talman! Det går bra för Sverige. Utveckling-
en går åt rätt håll. Miljöanpassningen av samhället
går framåt. Nu bygger vi det gröna folkhemmet.
Känns klyschorna igen?
Visst pågår det ett arbete i Sverige med att råda
bot på miljöproblemen, men att hävda att utveckling-
en går åt rätt håll är långt från sanningen. Möjligtvis
kan man säga att det går lite mindre fort åt fel håll.
Visst är det bra att vi sorterar våra sopor i Sverige
och att de svenska svavelutsläppen har minskat, men
lite större perspektiv än så kan man väl kräva att vi
ska ha på miljöfrågorna.
Faktum är att vi globalt står inför en fördjupad
ekologisk kris. Utarmning av jordar, utfiskning och
vattenbrist gör att fler och fler människor får svårt att
försörja sig. Utsläppet av växthusgaser ökar och vi
har under de senaste åren sett en hel del väderfeno-
men som antyder att en klimatförändring kan vara på
väg. Raden av exempel kan göras lång. Belastningen
på miljön har nått sin yttersta gräns till följd av be-
folkningstillväxten och den enorma ekonomiska till-
växten.
En avgörande orsak till den här krisen är den eko-
nomiska globaliseringen som har gjort att en oerhörd
ekonomisk och politisk makt nu finns hos ett antal
företag och finansiella institutioner som styrs av ett
enda mål - kortsiktig ekonomisk vinst - utan tanke på
hushållning med våra knappa gemensamma naturre-
surser.
Detta bidrar till en katastrofal rovdrift på naturen,
men också till ökade globala orättvisor. I den interna-
tionella ekonomin är det de länder som konsumerar
mer än vad deras egna naturresurser tillåter som styr
beslutsfattandet. Vi - för vi tillhör den gruppen -
utnyttjar den ekonomiska globaliseringen så att vår
egen resursbrist kan kompenseras genom import.
Marken i de fattiga länderna används till exportskör-
dar i stället för till mat åt den lokala befolkningen. Att
20 % av jordens befolkning använder 80 % av resur-
serna är känt sedan länge. Ändå fortsätter klyftorna
att öka.
Den ekonomiska globalsieringen har samtidigt
kraftigt ökat de rikas möjligheter att skjuta över sina
miljöproblem på andra. På samma sätt som rika län-
der importerar resurser när efterfrågan överskrider
den egna tillgången så exporterar de sina överskotts-
sopor. Förorenande fabriker och soptippar är konsek-
vent lokaliserade till fattiga områden.
Den stora frågan är förstås varför det har blivit så
här. Är människan av naturen girig och hänsynslös i
jakten på pengar? Jag tror inte det. Jag tror att vi är
omedvetet fångna i ett system som vi inte kommit på
tanken att försöka ta oss ur. Vi ser oss blinda på pro-
blemen. Vi arbetar mer för att kunna köpa oss mer tid
och ett bättre liv. Vår jakt på pengar ökar klyftan
mellan oss själva, familjen och samhället. Det ökade
främlingsskapet skapar en känsla av social och andlig
tomhet.
Annonsörer visar i sin reklam hur deras produkter
gör oss till fullvärdiga människor, men för att köpa
deras produkter behövs mer pengar. Jakten fortsätter.
Ta t.ex. alla de hushållsmaskiner som finns till för att
hjälpa oss i köket. Räknar du efter kommer du att
upptäcka att de inte alls har minskat vår köksarbetstid
i den omfattning som det var tänkt. Däremot har det
tagit pengar och därmed tid och naturresurser i an-
språk för att kunna skaffa dem.
Vi måste nå insikten att en hållbar utveckling för-
utsätter att vi förändrar vårt sätt att leva i grunden.
Det går inte att vifta undan miljöfrågorna med fina
klyschor om ett grönt folkhem samtidigt som larm-
rapport efter larmrapport om miljöproblemen pre-
senteras och samtidigt som klyftorna på planeten
ökar. Ska vi nå en hållbar utveckling krävs det mer
eftertanke än så. Det krävs inte bara teknikutveckling
och forskning, det krävs också en stor portion av mod
och mognad för att våga förändra vårt sätt att leva så
att vi ryms inom de förutsättningar som naturen ger
oss.
Det finns starka skäl för oss att ställa frågan vil-
ken utveckling vi vill ha. Är det mer konsumtion, mer
köpfest, som vi ska sträva efter? Är det tillväxt som
ska vara det övergripande målet för vår ekonomiska
politik? Ger det oss ett bättre liv?
Eller är det en annan konsumtion än den materi-
ella som vi ska sträva efter? Är det mer arbetstid eller
mindre som vi ska ha? Ska vi ha tid till omvårdnad
eller ska vi använda tiden för att skaffa fler prylar?
Vad vill vi med vår tid på den här planeten? Det är i
grunden det som miljöfrågorna handlar om. Det är de
oundvikliga frågor som vi måste finna svaren på, om
vi verkligen tar miljöfrågorna på allvar. Var och en
behöver ställa sig dessa frågor själv, men svaren och
lösningarna hittar vi tillsammans. Vågar vi det, kan vi
upptäcka att vi inte bara har någonting att förlora. Det
finns också en hel del att vinna.