Fru talman! Låt mig först säga att jag kan förstå
upprördheten hos de berörda yrkesfiskarna över att
möjligheterna att fiska blir beskurna, men omsorgen
om den vilda laxen måste väga mycket tungt. Vi har
undertecknat konventionen om biologisk mångfald,
och vi vet att den vilda laxen är en mycket liten andel
av laxbeståndet i Östersjön.
En av våra få möjligheter att klara av konststycket
att fiska den odlade laxen men inte den vilda är att
använda de metoder som Fiskeriverket har angett i sitt
beslut. Vi kan inte skilja laxarna ifrån varandra i själ-
va fisket, men däremot vet vi att det finns en skillnad i
vandringsmönster - den vilda laxen vandrar upp nå-
got tidigare än den odlade laxen. Syftet med fred-
ningstiderna är att se till att den vilda laxen har en
chans att hinna undan och upp i älvarna innan man
tillåter fiske på den odlade laxen.
Olle Lindström talar om att tidsbestämmelserna
kullkastar möjligheterna för yrkesfiskarna. Det är i
princip åtta dagar i juni det handlar om. Förändringen
från förra året till detta år gäller åtta dagar i juni.
Dessutom fångar man den mesta laxen under må-
naden juli. Därför måste jag säga att jag tvivlar på att
den här förändringen av fredningstiderna verkligen
skulle innebära en så stor försämring. Till detta skall
det som Gudrun Lindvall säger läggas, nämligen att vi
gör en förändring när det gäller fördelningen av den
svenska laxkvoten. 40 % av den skall tas utmed
Norrlandskusten och 60 % längre söderut i landet.
Det är Fiskeriverket som har ansvaret för att göra
den här fördelningen - inte Jordbruksdepartementet.
Fiskeriverket har också meddelat att man avser att
nästa år ytterligare förskjuta fördelningen, så att det
blir 50 % utmed Norrlandskusten och 50 % söderut i
Östersjön.
Vad som kan hända på litet längre sikt beror na-
turligtvis på hur framgångsrika vi nu är i arbetet med
att rädda den vilda laxen i Östersjön. Jag noterar att
Gudrun Lindvall är glad över de framsteg som nu
görs. Det är roligt att för en gångs skull få glädja
Gudrun Lindvall. Jag vill också gärna säga att den
aktionsplan för den vilda östersjölaxen som nu har
antagits av Fiskerikommissionen för Östersjön bygger
på de svenska ståndpunkterna och på ett mycket aktivt
svenskt agerande. Den har som ambition att de vild-
laxproducerande älvarna år 2010 skall ha återfått
50 % av sin produktionskapacitet när det gäller vild
lax.
Metoderna för att man skall nå dit måste natur-
ligtvis vara många och omfatta både ett internationellt
samarbete och ett nationellt agerande. Fiskeriverkets
beslut för detta år är naturligtvis en konsekvens av
dessa planer och står helt i samklang med de ambitio-
nerna. Vi måste öka våra ansträngningar för att klara
av den mycket svåra situationen för den vilda laxen.
Det är skälet till det svenska nationella agerandet. Jag
har svårt att se att vi kan använda andra metoder som
skulle kunna ge oss dessa möjligheter. Jag vet inte om
interpellanten har några sådana metoder att föreslå. Vi
har ju med ljus och lykta i många år sökt efter möjlig-
heter att rädda den vilda laxen. Detta är en av de
verkningsfulla metoder som vi har, och vi måste ta
detta ansvar.
Men, som sagt, jag skall inte föregripa regeringens
prövning av Fiskeriverkets beslut. Ärendet har över-
klagats och kommer att överlämnas till regeringen för
vidare handläggning.