Herr talman! I detta betänkande har Miljöpartiet två reservationer, men vi vill yrka bifall endast till reservation 1, som är en gemensam reservation med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
I propositionen som vi nu ska debattera föreslås att privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som i dag får ersättning enligt den så kallade nationella taxan ska kunna fortsätta att få det oavsett ålder. Den nu gällande åldersgränsen är 70 år. Landstingen har i dag möjlighet att ge dispens från detta.
Att ha en fast åldersgräns som avgörande faktor för när någon är lämplig att sköta ett arbete eller inte skulle man kunna se som en form av åldersdiskriminering. Däremot finns förstås ett allmänintresse av att människor är välfungerande i yrken där man har ett stort och avgörande ansvar för andra människor. Dit anser vi att läkaryrket hör.
År 1994 införde den dåvarande borgerliga regeringen möjlighet till etableringsfrihet för läkare och sjukgymnaster. År 1995 skrotade den då nytillträdda socialdemokratiska regeringen etableringsfriheten. Ett antal läkare och sjukgymnaster hann under detta år etablera en privat verksamhet, vilket också ger möjlighet till att få ersättning från landstinget eller regionen enligt den så kallade nationella taxan.
Miljöpartiet tycker inte att det är rimligt att de privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som i dag får ersättning enligt den nationella taxan, oavsett ålder, ska kunna fortsätta att lyfta denna ersättning från landstinget eller regionen oavsett om landstinget anser sig ha behov av deras tjänster. Ur landstingsperspektivet handlar det också om att man inte har någon möjlighet att styra eller påverka dessa privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Inte heller finns det någon möjlighet till utvärdering eller uppföljning av deras arbete.
Vi tror inte att landstingen nekar speciellt många privatpraktiserande läkare som efter att de fyllt 70 år ansöker om dispens. Om den aktuelle läkaren eller sjukgymnasten bedriver en seriös och efterfrågad verksamhet som uppfyller kraven på patientsäkerhet tror vi att landstinget med största sannolikhet ger dispens. Detta förfaringssätt med dispensmöjlighet enligt dagens regelverk ligger också helt i linje med det kommunala självstyret, som regeringen åtminstone i andra sammanhang brukar påstå sig värna om.
Kanske kommer landstingen och regionerna att få bättre möjligheter att kontrollera de läkare och sjukgymnaster som får ersättning enligt den nationella taxan om SKL:s krav på medicinska revisioner av dessa grupper får gehör hos regeringen. Tyvärr ser det ut så att ett begränsat antal av de här privatläkarna missbrukar sin förskrivningsrätt och skriver ut stora mängder narkotikaklassade läkemedel till missbrukare. Flera av de läkarna har visat sig vara över 70 år. Vi anser visserligen att åldersgränsen 70 år är otymplig, men tillsammans med dispensmöjligheten anser vi att den är tillräcklig för att läkarkompetensen även ska kunna tas till vara efter 70-årsgränsen.
Det stora krav på patientsäkerhet som det offentliga måste ställa gör det befogat att ha kvar dagens regler som de är tills vidare, eftersom det för närvarande inte finns något bättre system. Det är därför som vi säger nej till regeringens proposition.
Herr talman! Däremot anser vi att ansvars- och lämplighetsregler för läkarkåren i sin helhet, privatpraktiserande eller inte, och även annan hälso- och sjukvårdspersonal behöver ses över. Det är viktigt ur ett kvalitets- och patientsäkerhetsperspektiv.
När vi skrev vår motion när det gäller yrkande 2 om krav på en utredning kring just det här hade vi ännu inte sett direktiven till den av regeringen nu tillsatta Patientsäkerhetsutredningen. Efter att ha läst direktiven känner vi oss försiktigt positiva. Det finns dock ingenting tydligt skrivet om att man ska titta på möjligheterna att sjukvårdspersonal efter en viss ålder bör genomgå regelbundna läkarundersökningar eller lämplighetsprövningar. Det handlar både om förmåga till utövande av yrket på ett tillfredsställande sätt och om förmåga att hålla sig uppdaterad inom forskning och utveckling.
En sådan reglering skulle kunna vara ett sätt att slippa att ha fasta åldersgränser för yrkesutövande och samtidigt ett steg i rätt riktning för en bättre patientsäkerhet. Vi hoppas att Patientsäkerhetsutredningen kommer att belysa även denna aspekt för att öka patientsäkerheten.