Herr talman! Per-Ola Eriksson är rädd för att det
kommer att bli ett lagarbete mellan Göran Persson
och mig. Jag tror i så fall att även Göran Persson är
rädd för det. Det är nämligen, som ni vet, väldigt
farligt att samarbeta med Ny demokrati. Vi är ju de
onda och farliga i den här församlingen, medan ni
andra är goda och kloka. Det är bara konstigt att ni
hittar på så mycket egendomligheter.
Per-Ola Eriksson föreslog att Ny demokrati skulle
ta ansvar för den ekonomiska politiken. Om han
med det menar att vi skall acceptera regeringens
förslag, lär nog regeringen och regeringspartierna
få komma med de förslagen till oss så att vi får
diskutera dem först. Jag kan lova Per-Ola Eriksson
att vi inte kommer att ta ansvar för en politik som
vi tycker är felaktig. Vi har själva, som bekant,
mycket väl underbyggda förslag.
En sak som oroade mig i Per-Ola Erikssons
huvudanförande var hans ton när han sade att ''nu
vänder konjunkturen''. Ja, det är riktigt --
konjunkturen vänder nu. Men Sverige vänder inte
konjunkturen. Det som sker ute i företagen är
avgörande kanske till 20--25 %. Vårt
budgetunderskott i år blir större än förra året. Det
vänder alltså inte ett dugg!
Jag vill erinra om vad vi sade förut till alla er i
borgerliga partier som ser ljuset i änden av tunneln.
Det enda ljus som ni kan se kommer från den bil
som Göran Persson och Ingvar Carlsson kör rakt
emot er.
Sveriges problem har icke mildrats genom att
världskonjukturen har förbättrats, och det är
utomordentligt allvarligt och oroväckande. Vi vet
vilka prognoserna är. Den dag då Sverige får balans
i sin budget är mycket långt borta. Under tiden
skall vi vältra över hundratals miljarder på nästa
generation. Det svenska problemet är kvar, och det
löses icke av konjunkturen.