Fru talman! Jag är enig med Margareta Israelsson om att det bästa som kan hända är när ja är ja, när nej är nej och när kanske är kanske.
Ibland finns det bakomliggande orsaker som inte är så lätta att göra offentliga. Kulturministern har hänvisat till att det är fråga om att man här gör en omprioritering mellan anslagsposterna helt enkelt därför att det finns ett personalärende i botten. Jag känner mycket väl till vad det handlar om, och jag är beredd att efter debatten tala med Margareta Israelsson om det och berätta i detalj vad det handlar om ifall inte Margareta Israelsson redan känner till det. Men jag vill inte göra det i kammaren därför att det handlar om en enskild person, och det kan uppfattas som att man hänger ut vederbörande i offentlighetens ljus.
Jag kan hålla med Margareta Israelsson om att det hade varit önskvärt, klädsamt och allt vad vi vill att vi hade motiverat det här på ett tydligare sätt än i budgethandlingen. Det har också vårt gemensamma utskott i full enighet skrivit i sitt yttrande till finansutskottet. Det finns i betänkandet. Jag tycker inte att vi ska göra så stor sak av detta. Pengar har omdisponerats för det här, och de läggs tillbaka redan nästa år. Det finns egentligen inte så mycket mer än det att säga.
En gång till: Det är inget nytt under solen. Ni gjorde samma sak, men då handlade det inte om 1 ½ miljon utan om 2 ½ miljon.