Fru talman! Ungdomar och deras brottslighet har
flitigt debatterats under senare tid. Förra veckan hade
justitieutskottet sin hearing om hur det fungerar med
ungdomar som döms till vård inom socialtjänsten.
Det var en bra uppföljning. Vi borde ha tätare upp-
följningar på olika områden. Det gäller för oss leda-
möter att få en bild av hur de beslut som vi fattar
fungerar i verkligheten. Det visades på brister. Det
var brister vad gäller vårdplanerna och det fanns
behov av metodutveckling.
I samarbetet mellan socialtjänst, åklagare och
domstol fanns det på många håll stora brister. Det
fanns också behov av uppföljning, av att stämma av
och se vad det är som inte fungerar och av att göra
saker och ting bättre. Vi borde alltså bli bättre på det
området. Brister kan ju rättas till. Ytterligare samver-
kan på olika sätt för att få en ökad förståelse tror jag
leder en bra bit på vägen. Det tycker jag framkom
tydligt på nämnda hearing.
Det behövs också mer tid, mer kraft och mer
kompetens. Även detta tycker jag kunde tydligt utlä-
sas. Att se möjligheter handlar det också om - allt för
medborgarnas, ungdomarnas, bästa. Man ska inte
bara se hindren.
Jag tycker att det är bra att frågan om ungdoms-
brottslighet lyfts upp. Det visar att vi tar frågan på
allvar och att vi bryr oss och känner oss oroade inför
rådande situation. Vi kan läsa statistik och även rap-
porter - flera har presenterats här - men det är också
viktigt att vi politiker lyssnar - att vi ser och hör vad
som händer ute i verkligheten.
Det behövs ett fast och konsekvent agerande när
det gäller unga lagöverträdare. Ungdomar ropar efter
detta. De talar om att de finns och tydliggör detta
genom att göra saker som de egentligen inte menar
ända tills de blir hörda. Jag tycker inte att det är ett
konsekvent agerande när ungdomar som är dömda till
sluten ungdomsvård får vänta i nästan ett år. Det fick
vi nämligen höra vid utskottets besök i Sollentuna.
Nästan ett år hade gått efter det att dom om sluten
ungdomsvård fallit men den här personen hade fortfa-
rande inte fått en plats. Vilka signaler sänder vi ut
med detta? Det är inte ett konsekvent agerande! Där
måste vi bli mycket bättre. Det behövs fler platser så
att de som lagförs kan tas om hand.
Man kan fråga sig varför ungdomar tar till narko-
tika. Det är viktigt att penetrera handlandet. I min
hembygd, i Båstad, finns det en skola som har arbetat
med attityder och respekt. Utifrån samtal som jag har
haft med elevrepresentanter kan man lyssna av vad
som behövs.
Många har dåligt självförtroende. Ungdomars
självförtroende behöver alltså stärkas. Det behövs
också många goda förebilder. Där har vi vuxna ett
stort och tungt ansvar.
Man vill ha familjekänsla och ha familjen, kompi-
sar eller någon annan utomstående att utbyta förtro-
ende med. Man vill kunna prata av sig och få svar på
många av de frågor som man har. Att bry sig är en
viktig egenskap hos föräldrar och vuxna.
Det är också viktigt för den unge att sätta upp mål
för vad man vill med sitt liv och att ha ett mål att
sträva efter.
Det behövs fler vuxna i skolan - skolpräst, skol-
värdinna, kurator, ja, över huvud taget vuxna - som
man kan prata med. Man kan inte prata med föräld-
rarna om allting. Därför är det viktigt att det finns
vuxna som är tillgängliga.
Det är raka och tydliga budskap som ungdomarna
önskar. De säger: Det krävs i dag otroligt mycket av
oss ungdomar. Vi hinner nästan inte med att vara
ungdom. Man behöver tid för sig själv, för att prata
och reflektera. Det här med att prata är något som vi
gör alldeles för lite.
En annan sak som kom upp är att föräldrar inte
har någon koll på sina barns liv. Vad de gör och var
de är som tonåringar bör ju föräldrarna veta.
Föräldrar är alltså nummer ett, liksom att de tar
sitt föräldraansvar och, framför allt, att de bryr sig.
Klarar man inte av det som förälder måste vi se till att
det finns ett stöd.
Vi har många gånger pratat om hur viktigt det är
att sätta gränser - gränser som ska följas. Därför är
det lite synd att vi inte kan fortsätta med medlings-
projektet och med familjegruppskonferensen när man
nu kommit i gång. Där har man nämligen byggt upp
en kompetens. Dessutom har man fått flyt i verksam-
heten. Det gäller att ta vara på detta. Det tar ju lite tid
att hitta rätt person vad gäller de här medlarna.
Just arbetssättet med medling och familjegrupp-
skonferenser är att sätta gränser och att lära ungdo-
marna att förstå värderingar. Det gäller att kunna
förstå hur de som blivit utsatta för ett brott känner och
upplever. Har man inte fått lära sig det tidigare finns
här i alla fall ett tillfälle när det gäller att förstå värde-
ringar.
Tillkännagivandet angående särskilda häktesplat-
ser för unga tycker jag är ett stort lyft. Vi behöver
detta och det är därför glädjande att vi kom till det
resultatet i utskottet.
Ingemar Vänerlöv ställde här i talarstolen en di-
rekt fråga om drogtest men jag tror att det behövs
annat än drogtest. Jag tror nämligen att det behövs
andra funderingar och att vi måste lyfta upp famil-
jeansvaret, liksom detta med att vi vuxna är goda
förebilder. Jag har funderat mycket på detta.
Man kan titta närmare exempelvis på drogtest som
utförs på våra anstalter. Vad har detta lett till? Har det
lett till en minskad användning av narkotika? Tyvärr
är det inte så. Jag tror att vi måste gå andra vägar för
att möta detta och för att särskilt penetrera frågan om
varför ungdomar använder narkotika.
Fru talman! Avslutningsvis nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservation nr 1.