Herr talman! När jag var ny i riksdagen gick min
första utskottsresa med kulturutskottet till just
Tornedalen. Jag måste erkänna att det för mig var
en betydelsefull resa. Den gav mig nya kunskaper.
Jag förstod hur människorna i Tornedalen har känt
inför den behandling som de har varit utsatta för.
Jag har också här i riksdagen kunnat följa Bruno
Poromaas engagemang i frågan. Jag beundrar det
engagemanget. Det är tråkigt om Bruno Poromaa
tycker att han har misslyckats. Jag anser tvärtom att
vi alla år från år har blivit mer och mer insatta i
tornedalingarnas problem.
Jag kan inte hålla med Bruno Poromaa om att
riksdagen inte har gjort någonting. Statens
kulturråd har ju på olika sätt engagerat sig och
stöttat verksamheten. Presstödsnämnden finns
med. Länsstyrelsen får pengar som
vidarebefordras, och Glesbygdsmyndigheten är
engagerad.
Det är viktigt att påpeka att det i dag finns generösa
regler när det gäller hemspråksundervisningen i
Tornedalen. Det gör att de barn som i dag går i
skolan verkligen kan känna att de har ett eget
modersmål, ett eget hemspråk.
Vi i kulturutskottet är eniga om att den här frågan
är viktig. Vi vill se till att man i Tornedalen kan
bevara sitt språk och sin kultur, men vi har inte
kunnat gå motionärerna helt till mötes. Vi har sagt
att vi med största intresse kommer att följa den här
frågan. Även om Bruno Poromaa själv inte är här
nästa år under den allmäna motionstiden lovar jag
honom att de som finns i kulturutskottet kommer
att bevaka tornedalingarnas frågor och se till att
stödet inte blir sämre utan att det tvärtom på olika
sätt kan ökas.
Det är ett enigt utskott som står bakom den
hemställan som jag nu vill yrka bifall till.