Fru talman! Jag vet inte riktigt som jag får ihop ekvationen med korta och långa utbildningar och förstår den fullt ut, men det kanske inte är det viktiga. Jag kommer från Kronobergs län. Vi har ganska hög arbetslöshet rent generellt mot vad vi brukar ha i just Kronobergs län. Vi har till de ca 2 000 unga arbetslösa 120 utbildningsplatser. Det känns inte förhållandevis som att det är anpassat till det antal ungdomar som är arbetslösa.
Vad gäller detta med att ställa krav på arbetsgivare eller inte var det ett ganska så intressant svar som ministern hade. Vad gäller att ställa krav på de arbetslösa, oavsett ålder, har inte regeringen eller ministern några bekymmer alls. Men när man ska ställa krav på arbetsgivare är det bekymmersamt. Jag tror att det är precis tvärtom.
Jag tror inte att arbetsgivare har några som helst bekymmer om de får krav på sig. Har ni behov av att på sikt anställa en person här kan ni få en praktikant på vägen. Men sannolikheten att den här personen ska bli anställd ska vara ganska så stor. Det är inga problem att ställa sådana krav om man vill. Men det verkar som att det viktiga för den här regeringen är att ställa krav på arbetslösa än på arbetsgivare i just det här fallet.
Vad gäller utbildning rent generellt kan vi vara överens om att all utbildning ökar möjligheterna för att bli anställningsbar oavsett vilken typ av utbildning man går. Det är viktigare att en ung människa får gå en utbildning som man är intresserad av och tycker är rolig, för då gör man ett bättre studieresultat än om man bli intvingad till någonting som man inte vill.
Därför är det viktigt att se till att man får den kompetens som man känner att man själv vill ha. Det ökar möjligheten att bli anställningsbar.