Fru talman! Göte Jonsson har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att undanröja
eventuella vanföreställningar hos sociala
myndigheter när det gäller fosterhemsplaceringar
hos nära släktingar.
Frågan ställs med anledning av ett uttalande av en
professor i socialt arbete om att socialsekreterare
misstror mormödrar.
Det är viktigt att öka medvetenheten om och
förståelsen för den roll som barnets bakgrund och
släktförhållanden spelar. När barn förlorar sina
föräldrar eller när föräldrarna brister i sin
omvårdnad av barnen kan släkten utgöra ett viktigt
stöd.
Socialtjänsten har under senare år kritiserats för att
inte utreda barns förhållanden och behov
tillräckligt väl inför familjehemsplaceringar. Bl.a.
har kritiken gällt att socialtjänsten haft bristande
kunskap om barnets nätverk och därför inte tagit
till vara resurser som t.ex. mor- och farföräldrar.
Jag vill börja med att säga att det pågår en hel del
utvecklingsarbete inom socialtjänsten med syftet
att uppmärksamma barnen i individ- och
familjeomsorgens arbete med utsatta familjer.
Mot bakgrund av den kritik som förekommit gav
regeringen därtill i april 1993 Socialstyrelsen i
uppdrag att, i samarbete med myndigheter och
organisationer som är verksamma inom området,
utveckla familjehemsvården i landet. Inom ramen
för detta arbete behandlas även frågorna kring
valet av familjehem och släktens betydelse för
barnet.
I Allmänna barnhusets regi pågår också utbildning
för att utveckla metoder att välja familjehem och
förbereda familjehemmet för sin uppgift.
Jag anser att ytterligare åtgärder för närvarande
inte krävs från regeringens sida. Socialstyrelsen
redovisar sitt uppdrag den 1 april 1995. Vi får då ta
ställning till om ytterligare åtgärder behövs för att
utveckla socialtjänstens arbete när det gäller
familjehemsvård.