Fru talman! Jag blev direkt apostroferad, så jag
känner mig tvingad att svara. Jag hade i och för sig
ändå tänkt att begära ordet.
Inger Davidson säger att hon inte vill upphöja frå-
gan till att handla om liv och död. Jag vill inte heller
upphöja den till att handla om liv och död. Egentligen
är det bara en liten debatt i det stora hela. Det är ett
jättestort, övergripande bra program för utbildnings-
området.
Vad jag menade när jag sade "liv och död" var att
det är väldigt viktigt att forskningsfronten inom den
medicinska forskningen ändras så att den inte ser ut
som den gör i dag, utan att vi får reda på de normvär-
den som jag talade om i mitt inledningsanförande.
Om inte annat visar också t.ex. det som har
kommit fram om Medicinska forskningsrådet och hur
man har beviljat pengar där på att det faktiskt är vik-
tigt. Med tanke på att vi inte vet någonting om kvin-
nors normvärde kan det i förlängningen vara en fråga
om liv och död för kvinnor, men kanske inte för de
kvinnliga professorerna.
Jag skulle vilja ta upp en annan sak som Inger
Davidson sade, nämligen att professurerna skulle
tillsättas av kompetenta sökande av underrepresente-
rat kön, men inte den som var mest kvalificerad. Jag
undrar varför den akademiska världen skall vara en
skyddad verkstad. I övriga arbetslivet finns det i dag
ingen som ifrågasätter positiv särbehandling eller att
vi t.ex. försöker rekrytera och tillsätta kvinnliga che-
fer som är kompetenta sökande av underrepresenterat
kön, men kanske inte de mest kvalificerade. Det är
accepterat överallt annars i arbetslivet, men dock inte
i den akademiska världen.