Fru talman! Jag ska gärna citera det programmet.
Nu kan inte Gunnar Hökmark svara, men jag ska be
honom fundera på samma fråga som jag ställde nyss
till Carin Lundberg.
Låt oss ta exemplet med Volvo som i dag har en
mycket stor kassa. Det är säkerligen så att en sådan
här buffertfond kan få en högre avkastning på kort
sikt genom att sälja till någon som vill åt den här
stora kassan och som kanske ger ett mycket generöst
bud för att sedan så småningom kunna slakta hela
företaget. Sedan finns det då ett alternativt bud som är
mer långsiktigt inriktat och själva budet är kanske
lägre, men på lång sikt befrämjar det en tillväxt av
företaget och därmed också en förmåga att betala
framtida pensioner på mycket lång sikt. Det valet kan
man faktiskt ganska ofta stå inför, Gunnar Hökmark.
Det är därför som vi hävdar att den här olyckliga
formuleringen, där ni tydligen har lyckats köra över
socialdemokratin och få dem att ställa upp på att man
inte ska få ha några som helst näringspolitiska as-
pekter på detta ägande, är oerhört anmärkningsvärd.
Det är dessutom improduktivt. Det leder till en kort-
siktighet och det undergräver den långsiktiga förmå-
gan att betala pensionerna.
Det är alltså inte så - där är vi tydligen helt över-
ens - att vi politiker här i riksdagen ska sitta med
pekpinnar och peka ut det ena eller andra beslutet
som rätt eller riktigt i de här olika fonderna. Jag hop-
pas och tror att de här besluten ska bygga på den
oerhörda kunskapen om produktionen som framför
allt finns hos de arbetande och tänkande människorna
i själva produktionen och inte hos de lata kapitalister-
na.