Fru talman! Först och främst vet ledamoten Eva Lindh att jag inte kan gå runt offentligt och verka för någonting eller tycka till om någon utredning bör tillsättas eller om någon utredning bör få förlängd utredningstid. Eva Lindh vet faktiskt inte vad jag har verkat för i interna rum. Jag tycker därför att frågeställningen i sig är lite konstig, varför jag inte har verkat för detta. Ledamoten vet ju inte om jag har verkat för detta eller inte. Det är inte jag ensam som bestämmer vilka utredningar som ska tillsättas eller vilken utredningstid som varje utredning ska ha, utan detta är en prioriteringsfråga.
Alla de utredningar som denna regering och enskilda statsråd vill tillsätta blir inte tillsatta eftersom det är en prioriteringsfråga. Det finns inte så mycket resurser ekonomiskt men inte heller rent personellt och kompetensmässigt att tillsätta alla de utredningar som vi skulle vilja tillsätta. Det är väldigt många utredningar som den här regeringen vill tillsätta efter åtta år med olika socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styrda regeringar. Det finns många områden inom vilka vi i denna regering tycker att vi har tappat fart och där vi nu vill tillsätta nya utredningar. Så det är klart att det är en prioriteringsfråga. Och en förlängning av en befintlig utredning tränger undan andra utredningar, och det är en sammanvägd bedömning som vi gör. Och det är långt ifrån alltid så att krav eller önskemål om förlängning av utredningar tillgodoses. Det görs bedömningar i varje enskilt fall.
Som har påpekats är detta en lång utredning. Den parlamentariska kommitté som ska se över det kommunalekonomiska utjämningssystemet har längre tid på sig än de flesta utredningar. Det är möjligt att den har något kortare tid på sig än andra tidigare utredningar i samma ämne, men den har ändå två år på sig. Regeringen gör bedömningen att tidsramen bör räcka för att utredningen ska kunna återkomma med ett betänkande utifrån grunduppdraget och de två tilläggsdirektiv vi har gett.
Jag menar också att vi måste kunna jobba snabbare. Vi kan inte ha utredningar som bara pågår år efter år över flera mandatperioder, utan vi måste kunna jobba och komma fram till resultat snabbare.
Sedan kan jag inte låta bli att ta upp en annan interpellationsdebatt med Eva Lindh som berörde detta ämne. Debatten handlade om att tilläggsdirektivet inte betydde någonting; det var så litet, och det vi gav ett tilläggsdirektiv om fanns redan med i ursprungsdirektiven. Det skulle alltså inte tillföra utredningen något nytt utan stökade bara till det och lade till någonting som man redan jobbade med. Enligt det resonemanget skulle tilläggsdirektiven alltså absolut inte påverka utredningen - men nu plötsligt innebär de så mycket att vi måste förlänga tidsfristen med flera månader. Jag tycker möjligtvis att det är något motsägelsefullt.