Herr talman! Min fråga går till arbetslivsministern och är en fortsättning på en långvarig serie av interpellationsdebatter.
Jag går tillbaka till TV 4:s diskussion om medicinsk rehabilitering, där chefen för Försäkringskassan i Uppsala sade: Vi köper inte medicinsk rehabilitering.
Jag vet att utredningar är på gång, och jag vet att det görs mycket stora samordningsansträngningar. Men vad händer med människan som har ont i ryggen och som behöver långvarig medicinsk rehabilitering, speciellt sjukgymnastik? Vad händer med de deprimerade som behöver psykisk experthjälp för att ta sig ut ur depressionen? Hur länge ska de vänta på att få hjälp?