Fru talman! Regeringen har vid alla tillfällen då vi i EU-nämnden samrått med regeringen påtalat att det är väldigt viktigt att målen blir färre i förhållande till den gamla Lissabonstrategin. På olika sätt har vi försökt få reda på vilka mål det är som ska tas bort, på vad som ska plockas bort i de här sammanhangen. Man säger: Ni får vänta tills meddelandet kommer. Sedan kom meddelandet. Där fanns det ett antal mål, bland annat om andelen sysselsatta och så vidare som vi alla har läst om.
Det som är intressant framgår när man läser hela meddelandet, inte bara det som står på första sidan. Det handlar om en rad olika dokument. För att exemplifiera från mitt område, näringsutskottets område, handlar det om en Small Business Act. Tanken är att alla de målen ska räknas in nya Europa 2020. SET-planen hoppas man kan tas in i nya Europa 2020.
Frågan återstår därför: Hur mycket tydligare blir nu detta dokument i förhållande till den gamla Lissabonstrategin? Den frågan tycker jag att vi måste ställa oss så här i debattens sista skälvande minuter.
Jag blir förvånad när jag i dag läser Dagens Nyheter där Lena Ek redogör kanske för sin egen uppfattning, för Centerpartiets uppfattning eller möjligen för alliansregeringens uppfattning. Hon redogör för hur hon anser att strategin ska hanteras. En sak som förvånar mig är att det är kommissionen som helt och hållet ska hantera utvärderingen. Det ska alltså inte de demokratiskt valda regeringarna och inte heller parlamenten runt om i Europa och knappast Europaparlamentet göra.
Då måste jag ställa mig frågan om det kanske inte finns skäl för oss att fundera på om man inte nu börjar gå mot ett mer eller kanske ett alltför elitistiskt Europa eller om det hela möjligen är ett utslag av att man har suttit för länge i Europaparlamentet. Jag vet inte svaret på det.
Annan kritik som jag tycker att vi vid flera tillfällen här framfört gäller att väldigt mycket av Europa 2020 andas den kris som vi just genomgått. Det är bra att saker och ting, att alla dokument och det som vi tar fram i lagstiftningssammanhang, återspeglar den aktuella situationen i samhället.
Men trots allt var, som vi vet, en av nackdelarna med Lissabonstrategin att den tillkom under en period då det inte var några problem med tillväxten. Allting liksom blomstrade i Europa. Allting växte. Det fanns ingen ände på hur mycket vi skulle få se att allting växte. Därmed blev också målen därefter - det kan väl så här efteråt konstateras: Allting skulle växa i all oändlighet. Men vi vet ju att det inte fungerar så.
Därför tycker jag att det när man nu börjar om på nytt, när man nu tar om processen, är ganska rimligt att bortse från den ekonomiska kris som just varit och från framtida ekonomiska kriser och kanske också att bortse från de riktiga höjderna i ekonomin som kommer även framdeles, fram till 2020. Rent statistiskt ska vi fram till 2020 få uppleva åtminstone ett par tre nedgångar i ekonomin men också ett par tre riktigt ordentliga uppgångar om det är som det brukar vara med hur ekonomin fungerar.
För att gå in på några småsaker i sammanhanget: Var i dokumentet, i slutprodukten, finns diskussionerna om handelspolitiken? Handelspolitiken är mycket viktig för oss i Sverige där vi är så lyckligt lottade att vi har ett helt departement som står bakom just begreppet "frihandel". Visst finns det en del invändningar om småsaker, men i huvudsak är vi i detta avseende eniga i vårt land. Vi är också eniga med fackföreningsrörelsen och de stora näringslivsorganisationerna om att frihandeln har gynnat vårt land. Men inte i något avseende återspeglas detta, bortsett från den lilla passus som vi tack och lov fick in från näringsutskottets yttrande i sammanhanget.
De små och medelstora företagen kan man säga är i allra högsta grad styvmoderligt behandlade i detta förslag. De nämns som de som ska vara den viktiga tillväxtfaktorn, men det står inte något om på vilket sätt de ska vara det. I förbigående nämns lite grann om exportaktiviteter. Men sett till hur det fungerat i verkligheten vet vi att man inte följt detta - tvärtom! I spåren av krisen är det just den här typen av aktiviteter som det just nu skärs ned på.
Inte heller finns det några reflexioner om hur de små och medelstora företagen i framtiden ska kunna få kvalificerad arbetskraft. Det finns brister i här dokumentet - ett dokument som riskerar att bli en hyllvärmare.
Det är mycket bra att man säger att vi ska öka ambitionerna på forskningsområdet. Men om forskningen inte kommersialiseras kan vi forska hur mycket som helst. I dokumentet finns det ganska få konkreta förslag om hur vi ska kommersialisera forskningen, om hur vi ska få fart på detta och om hur vi ska få in entreprenörer som kan ta tag i detta med att kommersialisera forskningen.
Ytterligare ett mål är det om Internet. År 2013 skulle väldigt många ha tillgång till Internet. Jag måste säga att jag känner igen det där; det är inget nytt. Det där fattade EU beslut om redan för ett antal år sedan. Vad är det alltså för nytt och fantastiskt mål med Internetmålet?
Detta med energi- och hållbarhetsfrågor kan man fundera över. Det ser fint ut på papperet. Men börjar vi titta på innehållet kan vi konstatera att väldigt mycket pengar och energi läggs på två saker: på att utveckla ny kärnenergi och på CSS-teknik.
Om allt detta vet vi väldigt lite när det gäller effekter i framtiden. CSS-tekniken finns faktiskt fortfarande bara på forskningsnivå och på demonstrationsnivå. Vi vet inte ens om det här kommer att fungera. Detta är naturligtvis inte bra.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja säga några ord om konsumentpolitiken - skammens område i sammanhanget. Regeringen skriver i sina kommentarer att konsumentpolitiken är ett viktigt område. Men den svenska regeringen och den svenska konsumentministern har inte orkat göra ett inspel på konsumentpolitiken och hela detta område. Vi vet och har diskuterat, och vi säger så stolt att konsumentpolitiken är avgörande för att den inre marknaden ska kunna fungera. I detta läge väljer den svenska konsumentministern att avstå ifrån att göra ett inspel kring dessa viktiga frågor.
Jag kan peka på två frågor. Den första är livsmedelssäkerheten. Vi vet i dag att vi får det ena problemet efter det andra med olika typer av livsmedel. Man kan på konsumentområdet välja att ha ursprungsmärkningar av olika former och säkra att livsmedlen faktiskt håller. Detta är viktiga frågor för konsumenterna i Europa, och där väljer den svenska konsumentministern att avstå ifrån att göra ett inspel. Den andra frågan är våra sms-lån, som är så besvärliga och som faktiskt gör att den inre marknaden på sikt kan hindras från att utvecklas.
Det är några punkter jag vill peka på. Det finns en dubbelmoral - man pratar på ett sätt men handlar på ett helt annat sätt. Det finns också motsättningar i den meningen att man säger att vi nu ska dra ned på målen, men i verkligheten - det ser man om man läser hela dokumenten - är det en väldig massa saker man spelar in i ett och samma meddelande.
Min fråga till majoriteten är alltså egentligen: Vilket är det som gäller? Är det dessa få mål som man egentligen inte har haft någon uppfattning om, eller är det så att man ska räkna in till exempel Small Business Act, SET-planen och allt vad det är man nämner i detta sammanhang?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
(Applåder)
I detta anförande instämde Egon Frid (v).