Herr talman! Gällande slutet på anförandet kan jag säga att man förutsätter att politiken utformas så som man är van att utforma den själv.
Det vore en god idé att läsa vad det är som faktiskt står i våra program och motioner. Det vore också en god idé att se till att man kan definiera svenskhet på flera olika sätt. Vi är väldigt tydliga med att svenska medborgare givetvis ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och behandlas lika och skyddas i samma utsträckning av staten.
När vi talar om svenskfientlighet handlar det om att precis som andra etniska grupper kan utsättas för diskriminering på grund av sin etnicitet kan även de som anser sig ha, upplevs ha eller uppfattas ha en svensk etnicitet diskrimineras just på grund av detta. En blond hårfärg kan leda till sämre behandling likaväl som en mörkare hårfärg kan göra det i andra fall.
Det handlar helt enkelt om att erkänna att främlingsfientlighet, dömande av andra individer baserat på vad de har för härkomst, kan slå åt alla håll.
Assimileringspolitiken kommer vi nog in på när vi har integrationsdebatten senare. Men givetvis handlar det inte om aktiva åtgärder för att tvinga någon att tycka eller tänka på ett visst sätt, allra minst hur vi som politiker definierar saker och ting.
Däremot har vi en syn på att assimilering är en naturlig process. Givet rätt förutsättningar kommer vi att växa in i det samhälle vi har omkring oss. Det ser vi hela tiden. Man anpassar sig till sitt samhälle.
Skillnaden mellan assimileringspolitik och integrationspolitik är helt enkelt att vi väljer att jobba för ett samhälle där vi alla ses som del av samma grupp och samhälle i stället för att definiera oss efter härkomst och ge olika förutsättningar och olika bidrag baserat på det.