Herr talman! Jag sade i mitt anförande att det finns en skiljelinje här. Det framgår också av betänkandet att i en del avseenden vill S, V och MP i olika grad gå längre än vad som görs i dag. Det handlar om att man vill styra upp saker och ting som man anser leder snett på något sätt och på det sättet också binda upp kommunerna i strängare krav och kanske i något fall med starkare lagstiftning. Men jag kan också notera att det i väldigt få fall, om ens i något, faktiskt är nya lagförslag som föreslås. Det är snarare olika typer av reglering.
Vi har möjligen olika ideologiska utgångspunkter här, men jag ser det faktiskt som en styrka att kommunerna har ett ansvar gentemot sina egna väljare, de människor som bor i den egna kommunen, att utifrån de förutsättningar som finns visa intresse att bygga, att starta verksamheter och att ha möjlighet att anpassa sina politiska beslut efter de förhållandena.
Sedan kom Jan Lindholm också in på min jämförelse när det gällde fordonsindustrin. Jag trodde faktiskt att Jan Lindholm skulle applådera min kritik mot bostadsministerns sätt att uttrycka sig i den här frågan. Jag har under ganska lång tid haft stora problem med de energikrav som ställs i Boverkets byggnormer, därför att jag ser att det finns många byggföretag och kommuner som i sin egen planering gärna vill gå längre. Jag kan inte annat än applådera de ambitionerna.
Den beskrivning som Jan Lindholm gör av byggmaterialindustrin och deras intressen ska jag ta del av i morgon bitti när jag träffar representanter för byggmaterialindustrin. Jag hade kunnat vara på byggföretagen i kväll, om vi inte hade stått här, och lyssnat till den eventuella kritiken, men jag ser ju gärna att byggnormerna sätts på ett sådant sätt att utrymmet att ställa särkrav minskar.
Samtidigt kan jag se att det utifrån de förutsättningar som råder i dag är väldigt viktigt att vi har kommuner som i sin upphandling, i sin planering och i bostadsföretag också vågar och kan gå före och bygga den standard som är möjlig.