Herr talman! Jag har tagit plats här i talarstolen för att yrka bifall till min motion Kr238 om offentlig kontroll av namnlängden.
Man kan fråga sig varför jag tycker att frågan om namnsdagar är så viktig att jag är villig att stå här kl. 20 en torsdagskväll i stället för att vara hemma med min familj. Anledningen är att jag anser att den namnlängd som vi har i dag och som styr vilka namnsdagar som firas i Sverige är en form av indirekt strukturell diskriminering som jag inte kan acceptera.
Det stora problemet med dagens namnlängd är att den inte på något sätt reflekterar den stora förändring som har skett av Sverige under de senaste 30-40 åren. Sverige har faktiskt gått från att vara ett homogent samhälle i huvudsak till att vara ett mångkulturellt samhälle. Vi har haft en väldigt stor invandring. I dagsläget är det mer än 20 procent av befolkningen som antingen är födda i ett annat land eller som har en förälder som är född i ett annat land.
Det är framför allt historiska skäl som avgör vilka namn som finns i namnlängden och inte vilka namn som är vanliga här i landet.
För att ta några exempel, som också nämns i motionen, finns det nästan 10 000 män i Sverige som har förnamnet Ali och över 4 000 män som har förnamnet Muhammed. Trots att det är så många finns de inte med i namnlängden över huvud taget. Samtidigt finns det andra namn som helt och hållet har tappat sin anknytning till den svenska befolkningen och som väldigt få heter. Till exempel är det bara ett tiotal personer som använder Volmar som förstanamn och 22 personer som använder Anselm som tilltalsnamn här i landet. Ändå har de namnsdagar och finns med i namnlängden till skillnad från de tiotusentals andra som inte får vara med och fira namnsdagar.
Samma sak gäller på den kvinnliga sidan. Kvinnor som har flyttat till det här landet har inte möjlighet att fira namnsdag, medan många kvinnonamn finns kvar i almanackan fast de inte längre är representerade bland det svenska folket.
Att konsekvent utesluta utlandsklingande namn från namnlängden samtidigt som gamla namn finns med måste ses som ett uttryck för strukturell diskriminering. Det kan inte ses på något annat sätt. Jag vill här poängtera, för att inte reta upp Svenska Akademien och för att kanske inte namnet Per ska strykas vid nästa revision av namnlängden, att jag inte misstänker att Svenska Akademien medvetet diskriminerar människor med utländska namn.
Jag konstaterar bara att de urvalskriterier som har använts för att sätta upp namnlängden, säkert med de bästa motiv i världen för ögonen, leder till att man utesluter en stor del av svenska folket från traditionen att fira namnsdag. Det är en tradition som går tillbaka till medeltiden och som många människor i Sverige uppskattar.
Är då rätten att fira namnsdag så viktig att det är värt att stå här och debattera den? Finns det inte andra mänskliga rättigheter som är viktigare och borde lyftas upp före denna?
Jo, absolut. Det kan jag hålla med om. Men om man som jag vill ha ett samhälle utan varje form av diskriminering måste man arbeta både i det stora och i det lilla. Att i Sverige ha en sådan diskriminering som urvalet i namnlängden faktiskt utgör tycker jag inte är acceptabelt.
Man kan fråga sig om det här är en fråga om diskriminering. Man kan då gå tillbaka till de internationella konventioner som Sverige har skrivit under angående diskriminering. I EG-direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung säger man att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.
Vad är då en indirekt diskriminering?
Det anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förhållningssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller av ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer.
Vårt förslag är att man ska gå över till att framför allt se till hur vanligt ett namn är bland svenska folket för att avgöra om det ska vara med i namnlängden och inte se till historiska skäl som man har gjort hittills.