Herr talman! Jag tyckte att det var intressant att
höra att justitieministern har tagit detta problem på
allvar och att man har en stor vilja till samverkan
mellan departementen. Jag ser t.ex. också en samver-
kan mellan justitiedepartementet och skolan som
nödvändig. Jag stöter många gånger på problem som
har gemensam karaktär. Nynazisterna är unga männi-
skor. Rörelsen fortplantas inte bland äldre personer,
utan det är genomgående våra skolbarn som nås av
budskapet och som gör att rörelsen växer.
Det är alltså klart att rörelsen växer. Sten Anders-
son sade att man skall nonchalera den och se på den
med humor. Men det kan vi inte längre göra, eftersom
mord och överfall har förövats. I dag är det allvar.
Även om man kunde önska att man kunde nonchalera
rörelsen, har det gått för långt för det.
Moderaterna understryker också begrepp som an-
svar och val från föräldrarnas sida, men det gäller här
ungdomar som inte har fått den kärlek och uppmärk-
samhet som krävs. Det är ofta därför som de har gått
in i de här rörelserna. Det är riktigt att de vill bli sed-
da, men det finns en grupp av föräldrar som inte kla-
rar att åstadkomma det. Man kan inte hela tiden hän-
visa till föräldrarna, eftersom en del av dem aldrig
kommer att orka med detta ansvar. Då måste samhäl-
let gå in och medverka till att de blir sedda.
Att organisationerna har ökat har jag också egen
erfarenhet av. Människor ringer till mig - ofta. De
känner sig rädda för dessa nynazister eller skinnskal-
lar som alltid kommer i grupper med sina symboler
och hotar, både ute i förorterna och inne i stan. Män-
niskor känner sig maktlösa därför att de alltid är så
många på den andra sidan.