Herr talman! Jag får önska trevlig sommar också till dig, Jörgen.
Jag vill ta upp två saker. Först och främst vill jag säga att jag är väldigt glad över att du så tydligt uttalar dig för egenkapitalbevis för sparbankerna. Jag tycker att det är mycket glädjande.
Men min fråga till dig, eftersom du fortfarande vill invänta den utredning som är över ett år försenad, är: Hur långe till har du tålamod att vänta? Var går smärtgränsen? Hur länge ska man få hålla på att utreda en fråga som är mycket viktig för regional utveckling?
Men framför allt vill jag hålla mig till frågan om bankdelning. Genom skattebetalarna subventioneras bankernas verksamhet med ungefär 30 miljarder kronor per år. Det har lett till att vi får alldeles för stora banker. Vi har bankoligopol i Sverige, det vill säga vi har gått längre än en monopolsituation. Den implicita garantin leder också till att konkurrensen snedvrids, det vill säga vi får väldigt få bankaktörer, eftersom det inte går att konkurrera med de stora jättarna, när de får rabatt på sina egna lån.
Så länge den implicita garantin finns kvar kommer bankerna gärna att fortsätta att ta stora risker, eftersom de spelar med någon annans pengar. De vet att det är skattebetalarna som bär förlusterna.
Den diskussionen pågår i många länder. Vi har tidigare själva haft en lag som separerar olika former av bankverksamhet, in- och utlåning i en del och spekulation i en annan del. Det diskuterar man i Storbritannien, i USA och i väldigt många länder, eftersom det är ett ohållbart system.
Min fråga till Jörgen och Moderaterna är: Hur vill ni komma ifrån detta? Eller tycker ni att det är rimligt att skattebetalarna ska garantera privat finansverksamhet? Hur har ni annars tänkt komma ifrån det? Det håller inte att säga att det är väldigt svårt att separera olika delar. På det sättet kommer det ju bara att fortsätta i oändlig tid. Så länge man har den här garantin kommer banker att tillåtas att vara för stora och tillåtas vara för stora att gå omkull.